Tösorna har badkalas på Fjärås simhall, ett lysande tillfälle om dryga två timmar som står till förfogande för ett längre löppass. Jag värmer upp knappa kilometern tillsammans med hustrun, lätt jogg bort mot kyrkan som ligger vackert utlagd på bräckakrönet. Jag får lite support med utplacerande av drickaflaska vid vattenpumpen ute på åsen så jag kan komma iväg på första rundan med en lite lättare fartökning; nedför Fågelliden och så ut mot rondellerna på Gåsevadholmsvägen. Det finns ett närmast oändligt antal löpvärda rundor kring Fjärås bräcka och det här är inte en av dem. Men det är asfalt och loopen har en bra och utmanande höjdprofil. Nedför, därefter plant och så femtio höjdmeter uppför kyrkbacken den sista halvkilometern av knappa tre. Vilojogg över bräckan. Dimma hänger i luften och träden kommer trolskt glidande ut ur en vit mjölke. Lygnern ner till vänster skymtar som en svag blånad - ut mot havet är det emmellertid bara vitt. Som om man sprang längs världsalltets rand för att låna lite av min dotters formulering.

Vid naturum en ny tempohöjning, grusstig ner mot gravfälten, över på en liten stump skogsstig till Frodestenen som står här lika erigerad som alltid och så vidare till Tostaredsvägen - där det börjar bära uppför igen. Rappt och lätt, tempo kring 4:30/km. Farten dalar automatiskt trots ökad intensitet när jag viker in på stigen mitt emot Tom. Försöker hålla stilen bra och branten är inte allför lång. Form före kraft, rak i ryggen och med bra armpendling och frekvens uppför. På toppen övergår stigen i en plan grusväg och jag trycker upp tempot ett par hundra meter tills slingan är sluten och jag är ute på bräckan igen. Ny lätt jogg på en dryg halvkilometer och så bär det av nedför Fågelliden en andra gång. Det går lättare den här gången och snitt-tempot är en liten aning högre när jag kommer tillbaka till kyrkan. Lätt jogg över bräckan än en gång - får drucket lite vatten och ropar efter ryggen på min hustru som springer sitt eget pass i samma krokar som jag, men just nu i en annan riktning. Mer fart igen, förbi Naturum och ned mot Ligravfältet.

Sådär håller det på i dryga två timmar. En kuperad svängom om knappt tre kilometer i förhöjt tempo följt av en dryg havkilometers plan lättjogg med lite tröstevatten som vila. Efter fyra-fem upprepningar börjar jag känna mig lite småstiff men klämmer ur mig ett par iterationer till innan det är dags att hala flaggan. Efter sju lagom mastiga bräckabestigningar och närmare tjugfem kilometers löpning tillåter jag mig själv att runda av och kan summera turen som en riktigt skön kombintation av backträning, marafart och långpassuthållighet som jag tror gör sig ganska bra i samma pass. Upplägget med två öglor förbundna av en lagom lång pausjoggsträcka i natursköna omgivningar var också en god idé som underlättade vätskelogistiken - och gav såväl bra struktur som omväxling till passet. Att man sedan fick sällskap av kärestan lite till och från drog ju inte heller ner betyget.