Lugn träningsvecka nu - likväl ryms en stilla pendeljogg i träningsplanen. Det är ännu ganska mörkt medan jag intar min frukost men när jag väl kommit ut genom dörren är det fullt dagsljus. Vårfåglarna käbblar för fullt trots att himlen är mulen och vindarna mer än lovligt friska. Dagen till ära kör jag i mina fina röda fütgloves, tunna och rätt sköna tåskor som är som gjorda för stiglöpning. Ut över kroken och österut in mot Åsa. Trots att sulan egentligen inte är särdeles tunn är den riktigt flexibel och varje liten rot, kotte och gruskorn känns. Lera sippar upp mellan tårna som vore jag barfota - klart najs. Det är inte svårt att förstå att folk blir bitna av det här - men tempot är lägre än vanligt och jag har svårt att se mig själv tävla i så här minimalistiska skor. Men som träning för fötter, löpsteg och hållning är det grymt bra.

Buss, pendeltåg och vips är jag i Mölndal. Jag ratar den ganska trökiga segmotan uppför Toltorpsdalen till förmån för den mer ohemula stigningen upp i Safjället. Väl uppe vid Sagfjällstjärnen - som faktiskt ännu har en isskorpa på sig - lyckas jag otroligt nog hitta ytterligare ett par tidigare oprövade stigar i såväl de södra som de norra utmarkerna av skogsområdet. Små kvicka vändningar på ganska tekniska löpor och plopp så är jag ute i civilisationen bland husen i Krokslätt. Återstår dryg kilometer eller två till jobbet - men inte heller det är kortare än att det går att hitta ett par underliga och sällan begagnade stigpassager mellan husen. En bra avslutning på ett skönt och kravlöst pass som mäter inte fullt en mil i löphänseende. I eftermiddag blir det kantvinds- eller motvindskörning på cykel hem från jobbet - jag tror det kan bli mer mödosamt.