Varvet 2011
Jag och hustrun spenderar lördagförmiddagen med ett lugnt cykelpass in till det stora Varvsdebaclet. Det ska bli riktigt kul men jag känner mig inte trakterad av att jaga parkeringsplatser eller trängas på överfulla bussar och spårvagnar, så cykeln känns som ett bra alternativ. Det är verkligen galet mycket folk i Slottsskogen när vi låser fast våra cyklar kring en stolpe och släntrar bort mot starten. Solen flödar och det är en folkfest utan dess like - det här ska bli skoj.
Jag värmer upp mycket summariskt - en drygt två timmar lång cykeltur får nog räknas som en fullgod uppvärmning - och letar mig in i startfållan. Snackar lite med en klubbkompis som klivit in i fel fålla, G skulle ju vara i grupp 1A, ju. Visst pallaver uppstår när jag tre minuter före start inser att det är jag och inte han som hamnat i fel fålla. Flyttar bak mig ett snäpp och samlar mig inför starten.
Jag försöker att inte dras med i den första rusningen och hittar snabbt ett tempo som känns lätt ansträngt men ändå hållbart. Möter ledarna precis vid öglan inne i Slottsskogen, kul och inspirerande att få se det där sjukt snabba gänget dra förbi i drygt 20 km/h! Trippar lugnt uppför säldammsbacken och släpper en hel hög med placeringar - som jag plockar tillbaka med ränta i nedförslutet på andra sidan. Publik, musik och hejarop kantar gatorna - publiken är aningen bättre än den har varit tycker jag. Jag har alltid stört mig på de knäpptysta sjudubbla åskådarleden som tycks vara svenska storlopp i allmänhet och Göteborgsvarvet i synnerhets signum. Ganska tyst bland publiken idag med men bjuder man till lite själv så går det iallafall att få fart på folket.
Uppför Älvsborgsbron tar jag det åter lugnt, jag tror att jag egentligen är ganska backstark men ändå släpper jag förbi hordvis med ivriga löpare uppför backsegmenten i början av loppet. Många av vilka nästan stannar helt uppe på krönet. Själv trycker jag istället på nedför bron, tempot här ska visa sig vara en bit snabbare än 4:00/km och andra halvmilen blir den snabbaste jag gör på hela loppet med en splittid på 19:50.
Medvind på Hisingen, passerar halva loppet och ser för första gången en klocka. Inser att jag håller nästan exakt fyraminuterstempo, bävar lite inför att det trots allt måse vara en vör hård öppning men nu är det inte läge att göra några förändringar, det är bara att bena vidare. Känns dessutom anständigt i kroppen än så länge och andning och puls känns som vore de under full kontroll. Jag naglar fast blicken i ryggen på en fotbollspelare som ligger framför mig som har en sensibel fart och ett bra spårval genom Lindholmenområdet. Sedan tar han vätska vid en av de många kontrollerna och jag försvinner iväg framför honom. Jag dricker på varannan station ungefär, dessutom har jag ett två geler i shortsfickan. Suger i mig den första just innan vätskan vid 13 km. Sköljer ner med en mugg vatten och laddar på uppför Götaälvbron.
Nedför Avenyn är det inspirerande att springa, otroligt vilket folkmyller som är ute och tittar. Gatan är nästan oändligt lång och nu börjar jag känna mig lite mör i benen. Men vid vändningen runt Poseidon får jag se den andra passertiden för dagen, jag är lite osäker på vad distansen är här men kan ändå konstatera att jag fortfarande ligger skapligt nära fyraminuterstempo; någon minut har jag tappat, inte mer. Jag blir både överraskad och inspirerad, drar i mig min andra gel och gasar på efter bästa förmåga uppför Vasagatan. Hårt nu; de sista fyra kilometrarna är tunga med svaga motlut och en eller annan kortare uppförsbacke, kroppen ropar stanna men jag försöker bita emot. Försöker hålla farten uppe men kan inte låta bli att mest av allt känna mig lite nöjd här och jag defilerar i mål på dryga en tjugsex och en halv, vad som ska visa sig vara två sekunder sämre än personbästat på min flacka hemmamätta bana från i fjor. Grymt nöjd!
Arrangemangsmässigt har Varvet vuxit till sig lite sedan sist jag sprang. Det är aningen proffsigare och lite mindre skavanker att reta sig på. Ändå kan jag inte låta bli att störa mig lite på att man klämmer ihop löparna över refuger (som ner i Slottskogen redan efter ett par hundra meter) och genom trånga flaskhalsar (som passagen upp på Älvsborgsbron som måste ha blivit grymt trång i de bakre startleden). Och på sportmässan som alldeles uppenbart inte ryms på det nuvarande området. Och på den extremt fattiga målgångsförtäringen. En minimal kexchoklad och en banan?!
Det är otroligt coolt att Varvsarrangörerna målmedvetet lyckats skapa ett av världens största löpararrangemang men det skulle kunna vara så mycket mer - det skulle kunna vara en riktig löparfest för hela Göteborg. Varför i hela friden är inte sportmässan och nummerlappsutdelningen i Scandinavium eller i Svenska Mässan där logistik och kapacitet finns för att ta emot många besökare? Varför är inte start ner i stan på en bred gata (säg Vasagatan) och mål på någon av de mer centrala, stora arenorna, säg Ullevi? Och varför är inte loppet konsekvent minst sju meter brett, dvs en full gatubredd, åtminstone första milen så att man kunde rymma alla duktiga och ambitiösa löpare ordentligt? Med ett vettigt seedningsförfarande skulle man isåfall kanske rent av kunna ha gemensam start för alla löpare. DET - vore riktigt coolt.