Vi blir något försenade iväg från Kroneborg i den mellansnabba gruppen. Vattnet är kristallklart och stillsamma sydostliga vindar råder - en eller annan solstråle får vi också se. Från början håller vi sikte på värmekraftverket i södra Helsingborg för att ta spjärn mot den starka nordgående strömmen - likväl driver vi allt längre norrut i sundet. Trots goda intentioner splittras gruppen snart upp i småpartitioner, vår följebåt och kajakerna har fullt upp att hålla kollen men det känns aldrig otryggt. Simningen fungerar fint på låg anträngningsnivå, jag koncentrerar mig på att ta långa lugna och trygga tag och att rotera bra i vattnet. Tretaktsandning nästan hela tiden, utom när vågorna från söder blir för störande, då får jag låta mig nöja med att andas åt vänster.

Ute i sundet ser man inget annat än grönt vatten och brännmaneter som glider förbi undertill. Och så vågor, för att vara en så stilla dag går de förbluffande höga. En kajak har vi med oss och känslan är storslagen att vara mitt ute på havet med två kilometer in till land. Jag är emellertid lite kall känner jag och det bekymrar mig något, speciellt som vi stannar upp med jämna mellanrum för att hålla ihop gruppen. Jag bestämmer mig för att trycka på lite för att komma ikapp ett gäng lite längre fram och det funkar ok.

Jag hamnar till slut med två medsimmare, varav den ena är rejält sjösjuk. Småningom får han kasta in handduken och gå upp i följebåten medan jag och den kvarvarande kumpanen strävar på den sista biten in mot land. Vi försöker pressa oss söderut mot Pålsjö men strömmen är för stark - det händer ingenting alls mer än att tiden går och att vi blir lite tröttare - så istället tar vi sikte på Sofiero slott som ligger lite längre norrut, ganska rakt öster om oss. I den här riktningen går det lättare att simma och snart har vi visuell bottenkontakt. Det är fortfarande lite sned motström men inte lika stark och vid Gravarliden kommer jag äntligen iland, omkring två timmar och en kvart efter starten på den danska sidan. Lite kartmätande och gissande ger vid handen att vi nog har simmat sex kilometer på ett ungefär.

Jag rundar av träningsdagen med två kilometers barfotajogg från Gravareliden ner till Henkestatyn och den officiella målgångsplatsen. Mycket nöjd med dagen får jag en bastu, en t-shirt och en god lunch som belöning. Najs.