Jag vaknar på söndagmorgonen med lätt huvudvärk, antagligen på grund av vätskebrist från gårdagens långsimning. Kungsbackafondot på cykel idag. Jag har aldrig ställt upp själv men jag har varit med på sidan om vid ett flertal tillfällen och det var på fondot för fem år sedan det sade klick mellan mig och hustrun. Jag är inte anmäld i år heller men hon ska köra piccolot, sexmilaren, som uppladdning inför Tjörn nästa helg. Jag känner mig inte i form för att maxa men är ganska sugen på att cykla så jag erbjuder mig att köra partempo och hjälpryttare - jag är ju några kilo tyngre och oftast aningen snabbare på cykeln så lite nytta borde jag ju kunna göra som vindfång om inte annat.

Det är en strålande dag för ett cykellopp, solen flödar och det är knappa tjugo grader varmt. Vi värmer upp ett par vändor över Fjärås bräcka där starten är belägen, njuter av utsikten och pratar lite med folk. Starten går och vi rullar iväg längst bak i klungan, ambitionen är att starta mjukt och inte spränga oss i de många backarna. Första halvmilen är ganska lätt med övervägande nedförsbacke längs Lygnerns natursköna sydsida. Tät grön skog och sjöglitter i ögonvrån, svart asfalt under hjulen. Härligt! Efter en halvmil passerar vi Gäddeviks naturreservat och härifrån är det mest uppför i en mil, flera långa förrädiska slakmotor avbrutna av en eller annan nedförsbacke där vi får plocka upp farten igen. Vi kör en variant på partempo där AM får följa sin rytm uppför och jag tar nedförsförningarna och en stor del av flackkörningarna. En stor del av startfältet går på ganska hårt uppför i början av loppet, vi tar det lugnt och betar på i ett behärskat tempo, sittande och med kroppen under kontroll. Känns stabilt.

En snabb lång nedförskörning och så bär det av uppför Rinnavägen mot Förlanda på en ännu smalare asfaltsväg. Sjön försvinner bakom oss och ersätts av skog och ett eller annat fält. Vi plockar några platser i nedförskörningen och faller tillbaka lite när det går uppför igen, helt i enlighet med taktiken. I backen ned mot Förlanda störs vi av en bilförare som hänger på tutan och uppenbarligen inte tycker vi har rätt att köra på 'hans' väg, han försöker rent av putta av mig av vägen ett ögonblick men efter en hetsig och ganska obehaglig närkontakt kör han vidare. Vi noterar numret för vidare åtgärd; banjospelande medmänniskor som är så hämmade att de bara kan leva ut sina aggressioner i trafiken ska helst inte köra - men det är en diskussion vi inte vill solka ner vår fina racedag med så vi skjuter undan incidenten för att hantera den vid någon annat tillfälle istället.

På Förlandavägen in mot Gällinge håller vi god fart, här är flackt och understundom lite uppför men humöret är bra och vi kör på fint, väl medvetna om att från Gällinge är det en lång nedförslöpa som nästan kommer att ta oss hela vägen till varvningen vid Fjärås. Här går det undan ordentligt - jag trycker på för fullt och AM ligger på rulle och manar på mig att öka. Vi håller 40 långt ute på slätten mot Tom innan det går uppför igen och vi tappar lite av farten. Varvningen vid Fjärås är ganska tuff med den korta men branta kyrkbacken, vi hittar dock återigen en bra rytm uppför och matar på utan att gå på för hårt. Och återigen flyger ett gäng starkare killar förbi framför oss - men redan i medluten mot Schweizerdalen är vi ikapp och förbi igen. Så här långt har vi legat i ganska exakt 30 km/h i snitt och nu är vi drygt halvvägs. Jag känner mig rimligt pigg i benen men det är tre mil kvar och mycket kan hända än. AM dricker bra och säger att hon är lite trött men agerar piggt och bestämt på vägen och håller fortsatt en jämn och bra rytm i uppförskörningarna, som är lite av nyckeln till att köra bra på en så här kuperad runda. På Sätilavägen norr om Lygnern har vi en tre kilometer lång stigning med några korta nedförsavbrott upp till banans högsta punkt, över ett ganska kort backkrön och så löper det iväg nedför över små åkerlappar och genom lummiga skogsmarker.

Vi svänger vänster in på Ålgårdavägen och så går det uppför igen. Vägen slingrar fram och tillbaka och presterar ett par korta skarpa motlut och böljande nedförsbackar. Fin cykling även om distansen börjar sitta i benen nu. Jag har sedan starten konstaterat att jag än en gång misslyckats med att justera mina växlar, det rasslar och sprakar konstant trots (eller kanske på grund av) idogt pillande på finjusteringarna och plötsligt får jag ett kedjehopp jag inte hinner parera utan jag blir stående vid vägkanten. Olägligt eftersom vi har både nedförsbacke och motvind och man därför har allra mest nytta av att växeldra och vila på någon annans rulle. AM fortsätter framåt och jag har för bråttom och trasslar onödigt länge med kedjan innan jag är på väg igen. Jag trycker upp farten och jagar på för att om möjligt komma ikapp igen och efter någon kilometer ser jag henne lite längre fram, hon gjorde ett taktiskt smart beslut och tryckte sig ikapp ett par killar längre fram för att slippa ligga själv i vinden och borra. I en grupp om ett halvdussin cyklister svänger vi så vänster på Hällingsjövägen. Det är två mil och två relevanta stigningar kvar, en här och så den sista motlutan upp mot målet vid Fjärås kyrka.

Eftersom det bär uppför lägger jag mig bakom AM och låter henne bestämma farten. Hon tar en resolut förning uppför, det är två kilometer av mer eller mindre oavbruten stigning och jag hänger på medan alla andra i den lilla klungan får släppa en efter en. På toppen av backen har vi inte mer än kanske tio-tjugo meters lucka och jag kan läsa av grimascher och ljudkuliss att det är ganska tufft i hustruns ben just nu men hon pressar upp farten på krönet, kan utöka försprånget ordentligt när det flackar ur och när det går nedför igen hjälps vi åt att hålla uppe farten. Med en dryg mil kvar viker vi in på Gåsevadeholmvägen och det är motvind och det är tufft men vi samarbetar bra och håller uppe farten. In mot Hjälm och nu är det snart bara den sista slakmotan kvar; milen och backarna sitter i benen men det ska de göra. Vi plockar ytterligare en placering strax innan Rossared, härifrån är det svagt uppför hela vägen till mål, jag ser 1 kilometer kvar målat i asfalten. Gastar på AM att nu är det bara 1000 kvar och får henne att piska upp spurten. I god stil går hon i mål som snabbaste dam och jag som åtta i hela fältet (av 34).

Nöjda med insats, prestation och genomförande får vi slappa ett tag i solen och gräset i väntan på prisutlottningen, ytterligare en tuff men riktigt rolig loppupplevelse rikare.