Inåt, uppåt, framåt

Tystnad på bloggen i två månader nu. Spenderat tiden med att jobba och vila och fundera på motivatorer och målsättningar i min träning. Inga definitiva svar ännu men jag tror att jag har kommit fram till att jag har glidit iväg väl långt från fart och löpglädje i min vardagsträning. Många vardagsgrå transportjoggar och oinspirerade distanspass; bra ventiler och avlastning för att överleva jobbveckan utan att gå under men kanske inte så mycket mer. Även om jag har bevisat bortom allt tvivel att jag klarar att genomföra uthållighetsprov bortom det rimligas gräns saknar jag känslan av att vara snabb och stark. Jag vill tillbaka dit.

Nästa säsongs huvudmål kommer därför att bli att att bryta upp mitt ultrahasande löpsteg och att mala ner mitt ett par år gamla milpers med minst en minut. När det är gjort tar jag mig an uthålligheten igen; fjällmaran, kanske Tjörn HIM, kanske Suffer Island eller något mer. Klart är att jag inte helt trivs i mitt löparjag just nu och att jag vill tillbaka - och vidare - till något kvickare och roligare.

Dit kommer jag med målmedveten styrketräning nu under vintern. Styrka-> Explosivitet-> Fart-> Uthållighet. De naturligt snabbspringande styrketräningsbelackarna får tro vad de vill; jag behöver kontakt med alla mina bålmuskler och starkare och explosivare hamstrings och gluteer för att fysiologiskt kunna genomföra löpning i de farter och den form jag vill; som gammal löpsittande terränghillbilly måste jag bryta en hel uppsjö med mönster för att kunna spendera en halvtimme eller mer i sub 4-tempo.

Under vintermånaderna blir det därför en hel del styrketräning, distansträningen blandas upp med koordinationslopp och R-intervaller, dvs korta repetitioner i hög fart med bra återhämtning emellan. Framme i mars nån gång glider fokus över på tröskel och i maj eller däromkring (beroende såklart på när jag vill börja maxa på allvar) blir det VO2-maxfart. Den här gången ska jag inte gambla med att köra fullfartsblock mitt i smällkalla vintern.

Vi får se hur det går - själv hoppas och tror jag på låga 38, ganska ambitiöst för en förtiårig gubbjävel med ultrahasningssteg från ryggmärgen ända ut i tånaglarna, men en utmaning är en utmaning och jag vet vad jag behöver göra. Från nästa vecka blir det mer och mer fokuserad löpmängd och mer och mer fokuserad styrketräning. Cykel har en plats som lång alternativträning när jag känner för det och simning är en lågintensiv aktivitet med bra genomblödningsvärde - bådadera kommer därför att finnas med mig hela tiden som alternativ- och återhätmningsaktiviteter även om fokus fram till sommaren kommer att ligga på löpning. Som triathlet har jag mycket kvar att ge men först vill jag bli en snabbare löpare. Igen.