Solig och vacker marssöndag - ypperlig dag för en ledlöpningssession och eftersom vi som bäst håller på att finslipa detaljerna på Hallandsleden terräng känns det som en perfekt dag att provspringa banan. Vi stannar vid Stättared och kollar in startområdet, går på toa och lyssnar på djurens stämningsfulla bräkanden och kacklanden innan jag drar iväg till fots och Hustrun åker och lämnar bilen i Äskhult för en egen löpning längs banans sista del.

Jag inleder starkt med att missa högersvängen från grusvägen in på Lillesjöspåret. Vägen jag ska in på är en bred men rikt överlövad skogsväg som är lätt att missa; efter lite snurrande kommer jag in rätt och kan avverka ett varv på det kuperade men natursköna motionsspåret. Underlaget är inte motionsspårsspån utan snarare att betrakta som riktigt bred och lättlöpt stig på omväxlande gräs-, grus- och lerunderlag.

Lätt och fin inledning trots felspringningen och jag passerar Stättared igen och viker nu, efter tre kilometers uppvärmning, in mot Hallandsleden. Stigen är först bred och sluttar lätt ned mot Hornsjön men smalnar snabbt av och blir mer tekniskt krävande. Snabba lätta steg. Vid Skårsik stupar det brant ner mot sjön och man har en vid och vacker utsikt; men stigen vindlar upp och ned och man får ha bra koll på underlaget - så länge man springer finns inte tid att lyfta blicken någon längre stund här - då står man på örona. Men kul är det.

Efter att ha sprungit förbi vindskyddet nere vid sjön vänder leden uppför igen. Över ett krön och så ner på Stättaredsvägens grus; en sista närkontakt med Hornsjön innan vägen bär av uppför mot Björnåsen. Uppför och uppför och uppför. Den lummiga lövblandskogen nere vid sjön byts mot tät granskog. Solen lyser genom trädstammarna och skapar ett djungelläckert tigermönster och bara ett tigerhjärta kan älska stigningen upp på Björnåsen för den är lång och tung och när man tror att man är uppe viker man av höger in i en kraftledningsgata där grusvägen blir till en bergochdalbana som hade fått Balder att begära förtidspension - om det funnes några fordon som körde där. Men det är bara jag och mina fötter. Och korparna som sitter i ett dött träd och väntar; antagligen på mimtt frånfälle. 'Gåvo korpen föda' som det heter på de gamla runstenarna.

Här blir leden kuperingsmässigt snällare ett stycke men i gengäld mer teknisk. De flesta stigarna är dock lättlöpta och släta även om det såklart slingrar en del. Det är påfallande torrt underlag och de flesta surhålen är spångade. Jag kan dock konstatera att jag slarvat lite med energidepåerna för redan efter 15 km känner jag mig helt dränerad på energi. Jag har visserligen nödproviant i form av en bar med men bestämmer mig för att låta bli utan håller mig till vatten; tempot är ändå beskedligt och det kan vara på sin plats med lite 'train-lo-compete-hi'-filosofi i dagens pass.

17 km löpta och jag har passerat utkanterna av Idala. Skogen ger vika för lite böljande löpning i kanten av några vackert utströdda fält som omväxling, Men det är uppför igen och segt i nästan hela kroppen och i änden av fältet väntar ytterligare en stigning över en granskogsbemängd ås. En hackspett trummar mot ett träd och det är färska älgspår i leran, för stunden lite trött att uppskatta det men det är riktigt fin naturlöpning. På krönet stannar jag och dricker och tittar nedåt, en snabb nedförslöpa in i ett skogsbryn och här går vägen som i en ravin, det är gammal allfaroväg som gått här i alla tider och här och var kan man hitta spår i form av en gammal brunn eller en husgrund.

Så ploppar jag plötsligt ut på asfalt, en liten byväg invid en lada strax intill Förlandavägen. Ett par kilometer flack asfalt bort bot Äskhults by innan min sista prövning för dagen väntar, backknäppan upp till Äskhult där bilen står parkerad. Det går bra trögt uppför men det funkar att hålla ihop det och jag kan nöjt avrunda passet efter en dryg halvmara i fantastiskt inspirerande miljö. Så är det bara att packa sig in i bilen och rulla upp till Fjärås där Hustrun väntar. En god soppa på Naturum får avrunda en bra löpexkursion; ibland är det enkla bara luxuöst bra.