Jag vårdar ömsint en förkylning för närvarande och som vanligt innebär det lite extra tid för eftertanke och för planering framåt. Jag har helt medvetet inte tänkt så noga på vart jag ska gå efter min lilla fartsatsning – lite för att jag vill se hur det faller ut först men även för att inte stjäla från dess fokus. Men nu sitter jag ändå med ett förkylningsavbräck och kan inte annat än filosofera lite.

På arrangörsfronten pysslar vi just nu dels med Hallandsleden Terräng och dels med andra upplagan av UltraTri Sweden. Det sistnämnda är en helt underbart störd idé vi realiserade förra sommaren och vi kör en ny upplaga nu i juli (ny flådig hemsida uppe på http://ultratri.se). Det blir ett par små justeringar av konceptet men i stort hoppas vi på att upprepa den stora succén i samma lilla skala som förra året – ett fåtal deltagare som under tre dagar korsar Sverige från väst till öst, över öppet vatten, grönskande fält och genom djupgröna skogar. Och eftersom det var så sjukt kul och eftersom det verkar som om det kommer att finnas plats i startfältet så funderar jag starkt på att ställa mig på startlinjen igen.

Hur skulle jag träna för en sådan utmaning efter maj då? Två månader att skapa långpasshårdhet går ju inte egentligen. Men å andra sidan har jag inte släppt långpassen som det är nu, de ligger bara lite på sparlåga, och distanserna är så långa i loppet så det är inte fråga om fartuthållighet egentligen – bara en massa pannben. Riktigt rolig och varierad löpning vet jag redan att det erbjuds - och som det är så kul att köra långt från punkt till punkt behöver inte ens pannbenet vara så tjockt, det är liksom bara att njuta av nuet, hela tiden ett nytt nu.

Simningen står väl inne, jag är hyggligt trygg med att min teknik funkar med våtdräkt över långa distanser och i ruffa vatten – kan jag bygga på med ett par långa sessioner utomhus när vattnet byter fas nån gång framåt midsommar så kommer det att räcka i det departementet. Cykelmässigt är det också bättre än många andra vårar. Någon pendelsession upp till Trollhättan ska jag säkert hinna redan i maj och kan jag sedan fylla på med några till och kanske rent av någon tur och retur är jag hemma sen.

Det kan också hända att det rullar in tillräckligt många anmälningar för att jag ska tvingas stå över; ingen katastrof det heller isåfall. Men lite sugen är jag allt på att köra själv .