Idag är det sommar i luften och jag har bokat tid med mig själv för ett testlopp över 5000 meter på Åby Friidrott. Hustrun är med som support dagen till ära och efter en och en halv kilometers uppvärmning med lite rusher och insprängd löpskolning ställer jag mig på startlinjen. Det är svårt att trigga själv över så hör korta distanser men jag tror på mig själv och vill ge det en chans. Mitt gamla 5k-pers är från våren 2007 och lyder vad jag kan minnas på 19:19.

Första varven går lätt och med bra flyt, jag har lite idéer om att försöka göra 18:45 och en öppning på 1:29-1:30 per varv verkar högst rimlig och känns inte exceptionellt obekväm. 1000 meter passerar jag på 3:44. In på andra kilometern är farten lite svajig och jag tappar fokus något varv. Kommer tillbaka in i bubblan och knäpper den andra kilometertiden på 3:48; lite långsammare men ingen katastrof. Försöker fokusera på att hålla trycket men med bibehållen rapphet och flyt i steget men mjölksyran ackumuleras lite för mycket lite för snabbt och allt blir kantigt och tempot sjunker obönhörligen. Tredje tusingen på 3:55 vilket är för långsamt. Modet faller och trots att jag försöker sträva emot och trots att jag får grymt bra pepp av hustrun glider fjärde kilometern iväg på 3:59.

Jag biter ihop hårdare och nu är det bara en fråga om att forcera in i mål. Två varv kvar och jag försöker piska upp tempot men får inte riktigt kontakt med mig själv. Ett varv kvar och jag ser att jag har nittio sekunder på mig att straffa mitt gamla pers. Jag tänker att det kanske är det snabbaste lopp jag nånsin ska komma att göra över 5000 meter och det var väl fan om det inte skulle gå att komma in under 19:19. Medvind på bortre lång och jag flyger på ganska bra - så kommer jag runt sista kurvan, medvinden blir motvind och mållinjen dansar bakom hundra meter tartan, långt långt borta. All in över upploppet och jag knäpper av på 19:19 - tangerat pers.

Första sekunderna är besvikelse, sedan trötthet och sedan en viss nöjdhet med att jag ändå gav allt och fick kört ett ganska bra träningspass på en arena jag gillar. I solsken, med fågelkvitter och bästa tänkbara sällskap. När jag sedan granskar mina arkiv kan jag som grädde på moset bara se att jag gjort 19:23 som bäst tidigare och vips blev det ett PB med fyra sekunder av det förmodade tangerade perset. Nå dåså, då blev det ju ändå något lite som var värt att fira.