Med några dagars ledighet så tog jag vägarna förbi Luleå för att springa ett millopp. Hamnmilen gick på promenadvägarna längs stränderna runt Luleå. Underlaget växlade mellan asfalt och grus. Banprofilen var relativt lätt, med några undantag av kortare backar som tog ner farten något. Med drygt två månader utan riktiga tävlingar så kändes tävlingsformen på förhand tveksam. Jag har i sommar hittills hunnit med många mil, men intervallpassen på asfalt och i lättsprungen terräng har delvis fått stått åt sidan.

Loppet startade med den obligatoriska startruschen. Tävlingsstinna gentlemän som tror att vägen till bra resultat går genom att okontrollerat armbåga sig fram efter startskottet, kalva iväg i 3:00-3:10-fart, för att sedan drabbas av akut syrebrist, kramp och dålig form. Min taktik var att bara försöka hitta andra löpare som höll samma fart som min nuvarande kapacitet. Alltså någonstans mellan 3:20-3:30. Det visade sig snart att det var precis den farten som tätlöparna höll. Att springa i Luleå innebär med stor sannolikhet att man kommer få springa i vind någon del av banan. Så även denna gång. Jag valde därför att låta andra sköta dragjobbet för att inte göra något förhastat och bli stum. Den gick sedan i ganska jämn fart fram till 7 km. Vid detta laget var vi tre (ev. fyra) gubbar kvar i tätklungan. Med vad jag trodde var relativt pigga ben så försökte jag dra iväg med tre kilometer just kvar. Jag fick en lucka på någon/några sekunder och hoppades att jag skulle ha tillräckligt med kräm kvar för att vinna loppet. Det visade sig dock att jag för dagen inte hade benen att hålla farten hela vägen till mål. Kanske och förhoppningsvis beroende på antal asfaltpass i sommar. Med ca 700 m kvar kom iallafall dagens vinnare David Forsman ifatt mig. På stumma ben orkade jag inte svara när han ökade farten några hundra meter senare. Resultatet blev en andraplats med tiden 34:49 och fyra sekunder efter segraren. Enligt flera klockor var dock banan drygt 100 m för lång så nettotiden på 10 km kanske var något bättre. För dagen kändes det som ett ok resultat med tanke på bansträckningen, vinden och dagsformen.

På vad som troligen var sista milloppet för min del i år så konstaterar jag att jag legat ganska konstant mellan 34-35 min, men kanske utan att få till den där supertävlingen. Jag tror mig åtminstone kunna springa under 34 min på en bättre bana och med rätt förutsättningar. Till nästa år har jag ambitionen att försöka sänka min kapacitet på dessa kortare distanser. Jag tror att det behövs som ett naturligt steg för att kunna hävda mig bättre på ultralånga distanser också.

Dagens höjdare var dock att jag utöver ett presentkort á 300 kr på Team Sportia även vann ett presentkort på Norrbottens resebyrå på 5000 kr. Den kommer absolut komma till användning framöver. En eloge till arrangörerna som måste ha gjort ett fantastiskt jobb med att ragga priser. Jag kommer absolut komma tillbaka och tävla den här tävlingen nästa år.