Då har jag återigen mer eller mindre permanent landat i Umeå för ytterligare ett år av plugg. Att hitta bra terräng att springa i finns i princip överallt även här. Problemet ligger snarare i kontrasten mot Björklidens fjäll som i min mening är något av en drömmiljö. För att inte helt deppa ihop av terrängen här omkring gäller det att ha lite fantasi och leta sig till marker där man inte sprungit förut. Tillsammans med en kompis tog vi igår bilen ut mot de västra förorter till Umeå för att hitta "osprungen mark". Från movescount hade jag lyckats ladda ner en runda som såg ut att kunna vara riktigt intressant. Efter några kortare felnavigeringar från min sida så hittade vi tillslut runt på fina tallhedar och trevliga stigar kring och på tavelsjöleden.

Idag sprangs det intervaller på Campusarenans löparbana, 15*400m. Något av ett mardrömspass för min del. Jag brukar ha som princip att aldrig springa intervaller kortare än 800 m. Antagligen beror på en naturligt dålig fallenhet för sprint. 400 m brukar normalt vara ungefär den sträckan det tar innan jag ens fått upp farten. Idag fick jag dock slita arslet av mig för att hålla upp farten. Avsaknaden av ordentliga fartpass senaste tiden kändes i både ben och lungor. Förhoppningsvis var detta bästa medicinen mot dålig milform. Till helgen är tanken att jag ska springa tjurruset. Det vore kul om man kunde känna sig pigg där och göra ett bra lopp.