Kan inte annat än känna att jag är lite på gång igen. Den här träningsveckan inleddes redan före soluppången på måndagen med två och en halv timme in till jobbet på den nya vintercykeln, riktig pannbenspolering i motvind och ett konstant strilande äktgöteborgskt snedregn. Och det före frukost - om men inte räknar in det päron som intogs kurande från elementen under bron i Lindome.

Och förra veckan höll ihop helt enligt plan, med en klar höjdpunkt på fredaglunchen. Jag kommer (nästan) först och går bland de sista på Trollhättekontoret så trots att vi har deadline på både det ena och andra kan jag klämma mig ut på ett riktigt långt och lurvigt lunchlöp.

In mot stan först och så på platten österut genom allt glesare bebyggelse. Musikmix i öronen idag, grått höstväder och jag räknar med en ganska monoton historia egentligen. Men så, efter några kilometer av malande plattlöpning på öppna fält och asfalt, ändras allt. Ett skogsbryn, en grusväg och en varning för 10% motlut och att man vid halka lämpligen väljer annan väg. Underbart!

Jag manglar mig upp för grusvägen på lätta ben och befinner mig sedan på Hunnebergs platå. Tanken är att skära över till nordvästkanten på något lämpligt sätt, här finns både raka men skönlöpta grusvägar och lite träskigare djungelstigar. Jag appar fram något som ser ut att vara ett mellanting lite i farten, en mtbstig som går ungefär åt rätt håll.

Det blir ett par fina kilometer där jag kan konstatera att det är mycket vatten i markerna här uppe också - avrinning är inte så enkelt som man kan tro. Klafsiga passager växlas med förrädiskt halkiga spänger växlas med hårt och skönt stigunderlag. Så ploppar jag ut på Linnéleden som jag vet att följa en bit västerut och sedan är jag på känd mark igen.

Nedför berget och tillbaka mot kontoret återstår ännu en god bit fin stig längs bergets fot - Nygårds park är lite knepig att kombinera med något annat bra i löpväg men idag får jag ihop det.

Sista biten tillbaka blir det en distinkt tempohöjning, åter på platten över blåstutsatta åkrar. Passet summeras till lite över två mil och jag hinner lagom duscha och torka bort leran i tid för lunchserveringens slutspurt. Klart nöjd - och med en sålunda nytvättad hjärna är det såklart en baggis att lösa förmiddagens alla gordiska knutar.
Det var