På villovägar
Jag har hamnat på villovägar och befinner mig i Stockholm några dagar. Imorgon pratar jag på västerbottensdagarna på Grand Hotel, mer om det senare.
I de norra delarna av Stockholm finns en före detta klasskamrat till mig. Anton Asplund har bland annat SM-guld och en andraplats i finnkampen på meritlistan. Jag fick äran att köra ett pass med honom idag.
Angående villovägar:Första utmaningen bestod i att navigera fram till mötesplatsen med hjälp av Stockholms kollektivtrafik. För att vara på den säkra sidan hade jag väl tilltaget med tid, detta trots att jag planerat rutten på förhand. Tack vare bra elektroniska hjälpmedel lyckades jag hoppa en buss med rätt nummer. Tyvärr läste jag inte vilket håll den skulle åt vilket resulterade i att den var på väg åt ett annat håll än den bussen jag borde hoppat på.
Google maps fick bli min vän när jag halkade ut ur bussen någonstans i Rinkeby. Alternativen på tänkbara resvägar blev för mycket för mig att hantera. Jag sorterade snabbt bort alternativen med tunnelbana och pendeltåg. Buss kändes ändå säkrast. Detta trots att jag under mina fem år i Umeå endast åkt kollektivt två gånger.
Därför fick det bli en 3,5km löprush med riktning Kista T-bana,där jag tydligen kunde ta en buss som tog mig resten av resan. Med hela två minuter till godo kom jag fram till en hållplats som kändes rimlig. Tvivlen bestod dock. Hållplatsen var märkt med Kista Centrum, google maps menade att den skulle heta Kista T-bana. Dessutom ville gps:en att jag skulle förflytta mig ca 80 längre ner längs vägen. Däremot stämde bussnumren på hållplatsen med appen. Vid detta tillfälle fattade jag dagens bästa beslut. Nämligen att lita på skylten. Detta gjorde att jag tog mig fram, dessutom i tid.
Träning: Uppvärmning några kilometer och sedan lite alternativ träning i form av intervaller på crosstrainern. En träningsform måhända än värre än löpbandet. Ett bra pass blev det oavsett.
Alltid kul att träffa gamla kändisar.
På hemvägen satsade jag på ett säkert kort och sprang hela vägen istället. Det kändes tryggast. På förhand så skulle det vara 9,5 km om jag följde GPS:en slaviskt. Efter lite delade meningar om längs vilka vägar det var okej att springa så blev det tillslut 12 km istället. Men hem till brorsans lägenhet tog jag mig. Succé!
2 % batteri kvar i telefonen.