Årets mål är att springa Spartathlon i höst. Tanken i vår var att hitta en bra tävling som generalrepetition för att testa formen. Planen var att komma hem i kalasform från Tanzania i början på Maj och springa fort på 100 km. Men när förutsättningarna förändras så måste man också kunna ändra planerna. Planen innan jag bestämde mig för att åka ner till Tanzania var att springa Täby Extreme Challende 100 miles. En plan jag valde att gå tillbaka till. Ett val jag delvis gjorde eftersom jag känt mig väldigt pigg i träningen på slutet. Det blev dock snabba ryck och en kort uppladdning. Anmälde mig gjorde jag i måndags.

Sagt och gjort stod jag på startlinjen igår morse. Lätt ångest men med en längtan efter att få sticka iväg, precis så som det ska vara. Banan vi skulle springa bestod av en slinga på 11,5km som vi alltså skulle springa 14 varv. En trevlig och varierad bana som bjöd på allt från platt asfaltslöpning till teknisk stiglöpning bland rötter och lera, något jag uppskattade.

Utan GPS:en påslagen valde jag att helt gå på känsla gällande tempo. Jag ville ha en behaglig känsla de första varven och inte känna mig varken andfådd eller trött. Varven rullade på och jag tyckte mig hålla ett bra tempo samtidigt som jag åt och drack i enighet med planen. Jag märkte på varvtiderna att jag öppnat relativt hårt, men valde att tugga på i ungefär samma fart så länge det går. Utan egen support fick jag hjälp av funktionerna med att fylla flaskor och peta i mig energi vid varvningarna. Speciellt Johnny Hällneby från Pace on Earth som hjälpte mig väldigt de sista 5-6 varvningarna. Gå gärna in och kika på deras hemsida, hitta löpinspiration och annat bra.
http://www.paceonearth.se/
Hela arrangemanget var väldigt bra och jag tror nog att jag kan tänkas springa den här tävlingen igen.

Energimässigt tyckte jag att jag höll relativt bra hela vägen. Åt mandelmassa, snickers, bananer, någon energikaka, salt/sockertabletter lite geler samt drack perpeteum. Försökte testa lite olika för att se om det var något som fungerade bättre eller sämre. Magen höll hela vägen vilket jag tar som ett bra tecken inför Spartathlon.

Sista varven tappade jag några minuter per varv mot mina tidigare varvtider. Något långsammare sprang jag beroende på att det blev mörkt, vilket försvårade löpningen, framförallt i skogen. En annan förklaring kan ha varit att jag också blev trött på slutet. Mest fysiskt men också lite mentalt när jag insåg att jag skulle klara mitt på förhand utsatta tidsmål. Även om jag höll ihop loppet väldigt bra så måste jag dock fundera över om jag kanske borde öppnat lite långsammare för att ha kvar lite mer krut på slutet. Slutresultatet är jag dock väldigt nöjd med och jag tycker definitivt att det hittills var mitt lopp i livet.
Tiden: 14:07:05 h