Känner mig allt lite stressad över alla små jobbpåsar som ska knytas ihop nu innan semestern. Och över gräset som bara växer. Och att det är alldeles för mycket månad kvar i slutet av lönen. Tankarna snurrar och stressklumpen växer i magen. Jag byter om och ger mig ut i solskenet och sommarvärmen som äntligen gjort ett besök, inte för att fly utan för att låta tankarna få vingar och värka ut ordentligt. Musik (Thåström, nyare plattor) i öronen och tre kilometer plan asfalt innan jag sticker upp i det kuperade området kring Strömslund. MTB-spår och elljusslingor avlöser varandra, jag kör på känn och med solen som riktmärke. Farten sjunker, svetten lackar ändå. Brötigt och backigt blandas med några fina lättsprungna stiglöpor inne i grönskan. Tankarna maler men med minskad frenesi; ett lugn börjar få fäste i själen igen.

Så tar jag åter bäckravinen ned mot älven när det börjar kännas lagom, det är fint här och jag försöker få med den här biten när jag kan - jag vimsar även ut en sväng på Edsvidsleden men styr snabbt norrut längs älvstranden. Här är brant och tekniskt men det är jädrigt skoj löpning. Jag springer inte över hängbron idag utan stökar mig upp till kopparklinten på västsidan; stigen byts mot trappor, lejdare och så trappor igen. Jag har inte direkt nån höjdrädsla men jädrar - plattformen som skjuter ut över älven där uppe bjuder verkligen på hisnande vyer, det är 70 meter ner till älven och fritt fall nästan hela vägen. Jag stannar till och fotar, beundrar, dricker och beundrar lite till innan jag fortsätter norrut. Från spikön och uppåt unnar jag mig lite farthöjt, det blir 3 km i trakterna kring 4:30-tempo. Fortfarande inget direkt som svarar när jag trycker upp farten men det är bra ändå. Jag vrider ner tempot och tar en kilometers nedjogg - sen blir det dusch och lunch.

Allt som allt blir det ett halvhårt, halvlångt och halvterrängigt lunchpass. Mellanmjölk? Japp - änd proud of it. För tankarna - de är rensade, defrostade, avstressifierade och mycket mycket klarare. Ibland måste man bara få göra det som känns bra, utan tankar på att optimera, prestera eller leverera. Löpning är ändå som allra mest vederkvickande när den bara är.