Min hustru tävlingsledaren släpper av mig i Kungsbacka och åker till Kyrkobyn-Dala för att inspektera Sandsjöbackaleden. Jag startar vid det planerade målet i Kungsbacka och springer banan baklänges den sista milen av bansträckningen. Testar lite villovägar och alternativ. Väger vackra vyer mot framkomlighet. Det är bitvis rejält stökig terräng men det är också härliga marker. Jag stöter upp ett par tranor, den ena springer iväg i undervegetationen - jag tror först att det är en struts. Den andra flyger iväg med tunga vingslag och trumpetar till sin partner. Annars är det tyst och ödsligt.

Uppe på höjdryggarna öster om E6 kan man springa ganska obehindrat, men vegetationen mellan ryggarna är tät och svårforcerad. Jag har hittat en rutt igenom som ändå är löpbar - belöningen är vyerna från de branta klipporna vid Ramnabergen - det är nära 100 höjdmeter ner till motorvägen där bilarna susar förbi. Härifrån finns fin stig ner till ett tunnelrör under motorvägen. Lätt och fin löpning åt det här hållet, ganska mödosam klättring åt det andra.

Längre västerut väntar Sandsjöbackareservatet och jag springer även idag i de mer svårtillgängliga sydöstra delarna; Svartevattnet, Långevattnet, Rubbesjö. Det är små smala vildsvinsstigar, våtmarker och skarpt nedskurna spricksjöar med svart kallt vatten. Och grymt kul och utmanande terränglöpning. På några ställen tappar jag bort stigen och jag får ta omtag. Jag testar ett nytt stickspår och hittar ytterligare en djup sprickdal som knappt finns med på kartan men som i verkligheten är en markant reva i naturen. På botten av sprickan gungfly och mossmark med en omgivande vegetation som för tankarna till fjällbjörkskog.

Det är otroligt varierat och annorlunda härinne - om Änggårdsbergen närmare Göteborg brukar kallas för landet Narnia av en del löpare så får väl det här vara landet Oz då. Man springer liksom in på ett ställe och vet inte när, var eller hur man kommer ut igen. Den här gången lyckas jag iallafall till slut pricka den stig jag siktat på och joggar ut bakvägen vid Kyrkobyn Dala. Törstig och tom på vätska. Så bra då att hustrun parkerat bilen med lite reserver i. Jag dricker, backar ut och åker och hittar henne någon mil längre norrut - på andra sidan av det sydliga Sandsjöbackablocket. Summerar ytterligare ett kul pass i södra Sandsjöbacka, 16 kilometer och nästan tre timmar. Det tar lite tid när man måste stanna och kolla kartan hela tiden.