Det finns en järnvägsbro över en å som heter Slumpån strax söder om Trollhättan, jag tittar ut över den var och varannan morgon; mitt i skogen en djupt nedskuren fåra med en liten fors i. Det finns även en gammal järnvägsbro som blivit gc-väg och ytterligare ett par äldre brofundament som ser massivt mäktiga ut.

Jag har länge tänkt springa till den här platsen men den ligger en dryg mil från centrum så det går inte så bra att genomföra på det genomsnittliga lunchpasset. Idag dock står stjärnorna rätt, pannlampan är laddad och klockan står på strax innan fem. Päron, kaffe och så ut i mörkret.

Det gryr på vägen bortom Gärdhem. Skön lugn lunk och jag fotar morgondimmor över åkrarna, inser att jag sprungit en kilometer fel, vänder och hittar rätt. Asfalten blir grus, gruset blir skogsstig. Och så plopp. Efter femton kilometer är jag här. Något av ett Västgötaklimax för även om det är en skapligt dramatisk plats ser det avgjort mer imponerande ut från tågfönstret.

Jag springer under, genom, över, tar in platsen från lite olika håll innan jag bestämmer mig för att uppdraget är slutfört och jag kan vända tillbaka igen. Tar en annan, rakare väg genom Velanda till södra Trollistan - lätt nedför i genomsnitt, det rullar på bra och jag kör några kilometer med farter snabbare än femtempo. Sen kommer jag ner till älven och hittar kuperade och böljande terrängstigar som gör köttfärs av mina snitttider.

Men en fin nedjogg är det. Tre mil före frukost var inte igår, känns riktigt bra.