Sayonara Trollhättan
Ett långt jobb i Trollhättan närmar sig slutet och det är inte utan ett visst vemod jag tar en avslutande löptur runt domänerna. Tyvärr hinner jag varken bort till Nygårds park eller ner till slussområdet och älvrummet - annars de finaste av fina omgivningar häromkring; nöjer mig istället med en stilla jogg längs älven på den gamla dragstigen. Det är höst och jag är precis på väg ut ur säsongsdvalan och det känns tydligt att kroppen är både obändig och off season. Precis som de gamla vagnshjulen som inte längre gnekar fram här knärjer och gnäller det när jag vinglar fram över stenpartierna och ut på den snedtrampade mittsträngsvägen.
Men visst, efter hand lossnar det och när jag sprungit en halvtimme och kommer ut på cykelbanan mellan Vargön och Trollhättan känns kroppen avgjort lättare. En högersvägen och det blir lite medvind sista biten in till duschen. Känns riktigt anständigt ändå - och härifrån kan det bara bli bättre. Kalmar nästa höst och jag har lagt ut alla veckorna dit i ett prydligt rutnät med grundfaser, fartfaser och uthållighetsfaser, löst baserat på Joe Friel.
Nu under vintern blir det inte så mycket cykel och inte så mycket simning men en solid löpgrund kombinerat med en hel del tung styrketräning. Styrketräningen finns där dels som prehabelement - en stark och balanserad kropp går inte sönder lika lätt när mängden ska övergå i fart - dels för att det också är en kul sida att kunna utveckla. Denna vecka är lite prolog, nästa vecka börjar jag på riktigt. Första grundfasen spänner över fem veckor och handlar dels om att bli starkare, dels om att dra upp löpmängden; ganska mycket tid i låga intensiteter är tanken. Vi får se hur det faller ut i praktiken - men på pappret känns det bra.