Loppet  arrangerades av Fredrikshof IF och Stockholms. Banan, som mätte 25 km, var vanligen förlagd till Djurgården samt vägar kring Brunnsviken med start och mål på Stadion.
1936 var det dock start och mål på Skansen och 1937, -38, -44 och -45 på
Fotbollstadion i Råsunda.
Tävlingen var internationell och tillhörde fram till dess nedläggning 1955 de stora begivenheterna i svensk långlöpning.
Under denna tid vann Thore Enochsson från stockholmsklubben Matteus-Pojkarna Stockholmsloppet fyra gånger (1933-36) och avlöstes sedan av den finländske storlöparen Erkki Tamila som segrade de närmaste tre åren.
På 50-talet blev sedan arbogalöparen Uno Gustavsson tredje man som lyckades vinna loppet tre gånger.

1962 återupptogs tävlingen under namnet "Lill Maran". Förmodligen var detta det första halvmaraton (21 098 meter) som arrangerades i landet.
Den kontrollmätta banan gick fem och ett halvt varv runt Laduviken. 1968 återtogs så namnet Stockholmloppet . I arrangörsklubben Fredrikshofs klubbtidning rapporterades  att "vi med glädje kunde räkna in nästan 300 deltagare, vilket torde vara rekord för ett landsvägslopp i Sverige".
Bland de startande detta år märktes en stor del av den norska långdistanseliten och segern blev också norsk genom Kjell Botten.
I samarrangemang med Stockholms maraton-DM som för första gången anordnades 1969 flyttades Stockholmloppet till trakterna kring Gärdet och Kaknästornet och ändrades till ett parklopp på 14-15 km. Efter ett års uppehåll återkom tävlingen och arrangerades ytterligare sex gånger med i stort sätt samma bansträckning.
1977 förlades banan till universitetsområdet vid Lappkärrsbergen och Stora Skuggan, även här i lättsprungen parkterräng. Efter några år flyttades Stockholmsloppet återigen, nu allt närmare sin ursprungliga hemvist, Stadion.
1981-83 arrangerades tävlingen nämligen i Lill-Jansskogen, men det var inte förrän 1983 som start och målgång ägde rum inne på Stadion igen!
Bansträckningen vid samtliga tillfällen var en slinga 4.0 - 4,5 km som löptes tre varv i huvudklassen, utom 1977 då banan var extra publikvänlig och man sprang fem varv på en trekilometersslinga.
På höstkanten 1983 tog Staffan Skog, idrottskonsulent i Turebergs IF, kontakt med Fredrikshofs-ledaren Bertil Carlén. De två började planera för ett halvmaratonlopp på Stockholms gator. Inom friidrottssektionerna i Tureberg och Fredrikshof arbetade man vidare på idén, och så småningom fick man gehör hos Stockholms-Tidningen som ställde upp som medarrangör.

Intresset blev stort redan från början och trots att tidningen lades ned någon vecka före tävlingen kunde närmare 3 000 löpare räknas in till nypremiären 2 september 1984.
Det blev succé för arrangörsföreningarna med mycket beröm från såväl deltagarnas som ordningsmaktens sida.
Tommie Nordh och Åke Eriksson från Fredrikshof delade på segern i loppet.
1987 segrade en då relativt okänd kenyansk löpare vid namn Douglas Wakiihuri. Tre veckor efter Stockholmsloppet presenterade han sig på allvar genom att bli världsmästare i maratonlöpning.
Intresset för loppet ökade efter nypremiären 1984. I år är 9000 löpare anmälda till Stockholmsloppet.