Men Katarina är ingen nykomling på något vis.
- Nej, jag var med i ungdomslandslaget 1993. Men det var 1992 som jag sprang fort första gången. Då hade jag 4.40 på 1500 meter, en tid som stod sig som pers länge, berättar Katarina - som faktiskt fick vänta ända fram till förra året. Då gjorde hon 4.34.
Men hur kommer det sig att du får detta lyft, som du trots allt har fått i höst med den ena stortiden efter den andra?
- Det har väl varit på gång även under sommaren. Jag har känt det på träningarna. Men jag har problem med allergi och därför valde jag att inte vara med på SM i somras. Jag ville bli bra innan jag började tävla igen. När allergin släppte, så kändes det otroligt bra, men det tog lång tid att återhämta sig.
Sedan kom tiderna 9.21,60 på 3000 meter och 16.07,4 på 5000 meter. Och uppmärksamheten riktades mot Katarina Lindström.
Hur kändes det att plötsligt stå i centrum?
- Nja, inget alls egentligen. Eller ingen skillnad. Jag har sprungit mina lopp i stort sätt ensam tidigare och det har ju varit så nu med.
Efter att vunnit seniorklassen i NM-uttagningen i Borlänge kommer 24-åringen att få göra sitt första seniorlandslagsuppdrag. Men redan för sex år sedan drog hon på sig den blågula dressen för första gången i ungdomskampen mot Finland.
Framtiden?
- Jag siktar närmast på inomhussäsongen. Där vill jag springa bra.
- Men det finns saker som oroar mitt i glädjen över säsongen som varit och det är träningsnivån på de som hon kan träna ihop med under vintern. Det gäller ju att hitta någon, som är ungefär som Katarina, men gärna lite bättre.
- Men kanske har vi hittat en kille, som jag skulle kunna träna med.

Text och foto: Hasse Sjögren