Post race blues
Så var då årets mest hektiska helg till ända. Med nästan 1100 anmälda på fem olika distanser under tre dagar, alla med punkt-till-punkt-logistik, blir det en del att ratta som banansvarig. Vädret kunde knappast varit bättre, hårdfruset och knaggligt i marken men lite nysnö under lördagens lopp fyllde ut och mjukade upp det allra värsta. Starten under stjärnklar vinterhimmel klockan halv sju på morgonen vid Tjolöholms slott var bara precis så magisk som den kunde vara. Pannlampor och gnistrande snö, över havet den första gryningsstrimman. Och så slottets belysta fasad i fonden.
Frostiga skägg och trötta men varma leenden är annars de tydligaste minnesbilden från dagen. Och ett kallt men strålande vackert solsken.
Nu när städningen efter helgen (snart) är klar vågar jag börja tänka på min egen träningsplanering igen. Igår sprang jag första passet på en hel evighet där jag inte hade som mål att sätta upp snitslar, skylta, kolla av ett banparti eller något annat lopprelaterat. De passen är förvisso väldigt skoj men nu känner jag glädjen i att bara springa rakt fram utan att fundera en massa.
Planeringsmässigt tänker jag att jag vill fortsätta bygga grund ett tag till; mycket löpning, ett eller två simpass per vecka och cykel när vädret känns gynnsamt. Och tre tunga styrkepass med en del rörlighetsträning inlagt per vecka. Får se vad det kan ge.