I'm back!

Det var ett tag sedan men här är jag igen och liksom marathon.se har även jag fått lite nya inslag i mitt liv. Inga drastiska saker så ni känner nog igen mig fortfarande =).

Det är lätt att bli en medgångsskribent, och bara skriva när det inträffar nya höjdpunkter och framgångar. Jag har väl känt mig lite tvärtom, som om jag bara rabblar rehab och skador....som någon slags motgångsskribent (?!) och det kan vara än mer trögt att få ur sig saker då. Men det har nu gått snart fem månader sedan jag upptäckte min skada i skelettet, närmare bestämt lårbenshalsen, och under den här tiden har jag alltså suttit på sidan av och följt vintern till att bli vår och säsong för såväl löpning som orientering. Men faktum är, att fastän många av er därute nu kanske sprungit både 1, 2, 3, 5, 10 eller kanske ännu fler tävlingar så är det ju fortfarande mer än halva året kvar och med tanke på att jag förra året skadade mig lagom till mästerskapssommaren så kan jag väl försöka vända på steken och komma tillbaka lagom till dess i år! (även om EM i halvmaraton nu är kört efter att Gbg-varvet var sista kvaltillfället!)

  Har hunnit med mer slöande i kompisgunga, målade möbler, klippt gräs, och sovmorgnar än jag själv hade planerat den här våren, men de där stunderna behövs också och en utveckling hos mig är att jag faktiskt njutit av dem. Speciellt att inte ens behöva anstränga sig för att få fart på gungan, det överlät jag och syrran åt en 4,5-åring - starka ben och bländande teknik i den kroppen!

Det har alltså varit en lång löpfri tid för mig och även om jag nu kan skutta lite glädjeskutt och springa några kilometrar då och då så är det skynda långsamt som gäller. Det innebar till exempel att jag följde Sveriges största orienteringsstafett 10-mila från sidan förra helgen. Tråkigt att inte vara med och försvara fjolårssegern förstås, på Lugnetarenan i grannstaden Falun, men klart smartare än att plåga mig runt och kanske vara ett orosmoment för både mig och laget - så det var kul att följa tjejernas stabila insats som resulterade i en 5:e-plats.

27,5h öppna ögon

Jag fick chansen att följa 10-mila på ett helt nytt sätt och det var spännande men också tufft. Damstafetten sändes i Sveriges Radio, direkt från arenan, och tillsammans med "Dagge" försökte jag förmedla den spännande utvecklingen av damstafetten ut i etern. Minst sagt en rafflande avslutning med spurtuppgörelse, helt i publikens smak!

Därefter bar det, efter lite ombyte till varma kläder, ut i skogen med uppdraget att liverapportera från olika kontroller på 10-milastafettens sträcka 1-7. Häftigt att se lamporna komma in mot kontrollen och ibland också få se lite tvekan eller till och med misstag från löparna, som dock hade bra koll för det mesta. Slutsegrarna Södertälje-Nykvarn låg länge och navigerade imponerande stabilt ensamma i tät och därbakom jagade flera lag i lite varierande konstellationer under nattens gång.

Jag var ganska glad att kunna smyga in i den lilla men varma radiohytten framåt morgonen, där jag tillsammans med Bengt Skött sände upplösningen på herrstafetten. Efter det lite galna upplägget på tiomiladygnet sov jag en stund på söndagen. Hade från början tänkt klippa gräset den där söndagen men det fick jag skjuta lite på...

Framtiden är under planering

 Måste man det?? Ibland känns det så, men under den här våren har jag inte alltid varit lika säker på att det stämmer. Eller är det kanske nivån på träningen som jag funderat över?!

Jag är såklart sugen på att göra en snabb och dundrande comeback - vem skulle inte vara det?! - men jag är inte ett dugg sugen på en ny långdragen skada, så det är en klurig lina jag ska balansera på. Men att det finns många roliga saker att kunna vara med om resten av året, DET är jag säker på. Så nu kliver vi framåt och antar nya utmaningar. Fast det är klart, ni som precis sprungit Göteborgsvarv och annat kan gott ta några dagar "off" innan ni jobbar vidare mot nästa mål. Hellre egenvald vila nu än påtvingad vila senare - believe me, I kind of know =).