Idag blev det dubbla toppturer på berget som Sestriere ligger vid foten av. Från hotellet är det ca 700 höjdmeter upp till toppen av Mont Fraiteve. Från bergets topp finns det också en downhillbana för MTB. Att springa utför var ruskigt kul och ett bra sätt att härda benen vid höga hastigheter utför. De doserade kurvorna gör att man lättare kan hålla farten. Jag behöver den här typen av träning och har under hela min vistelse här nere försökt att springa ganska fort utför. Uppför känner jag mig relativt bekväm med att jag kan hålla en hyfsad fart, men jag misstänker att jag kan tappa en del utför mot de riktiga bergsgetterna. 

När jag springer så brukar jag fundera en hel del. Det kan handla om allt möjligt och skiljer sig från pass till pass, dag till dag. Det är ett sätt att rensa ur och sortera i hjärnan. Dagens andra topptur innehöll bland annat en del funderingar kring det stora eventet som idag hölls i Sveriges huvudstad. 
Mellan dagens pass så följde jag Stockholm Marathon. Jag skrev igår att jag inte kände mig avundsjuk alls. Den känslan ändrades idag till det motsatta. Men maror finns det tusentals av och det får bli en annan gång. Jag läste igår att Stockholm Marathon tappat en hel del löpare mot rekordåret 2014. Antagligen så finns det fler förklaringar till att det blivit så. Utbudet av lopp har ökat och maraton är inte längre det enda alternativet att testa sina gränser. De många hinderbaneloppen har ökat enormt och lockar en ganska stor grupp av människor som annars hade kunnat tänka sig ett fint maratonlopp tidigt på sommaren. Märkligt är att Stockholm marathon och Toughest i Stockholm har valt/hamnat på samma dag. Det kan ju knappast gynna någon av parterna. Troligen så finns det en rimlig förklaring till att det blivit så. Oavsett anledning så är det en tråkigt om framförallt maran börjar tappa folk i den utsträckningen att den också tappar i anseende. För närvarande är det europas femte största maraton trots att det inte alls är en snabb bana. Det vore tråkigt om tendensen att färre och färre springer loppet skulle fortsätta och jag hoppas att de kan vända detta, kanske redan till nästa år
Här finns artikeln att läsa om detta
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/darfor-sviker-loparna-maraton

Angående just hinderloppen så sprang jag Toughest i Umeå första året de körde (2014). Det är en oerhört rolig tävlingsform och jag har förstår att människor lockas av detta. Tävlingsformen passade mig dock ganska dåligt och antagligen ännu sämre nu, eftersom sporten hela tiden utvecklas mot svårare hinder för eliten. Överkroppsstyrkan är och var inte min starka sida vilket krävs för många av hindren. Dessutom hade jag svårt att uppskatta hypen kring loppet. En speaker som försöker egga igång alla och övertyga de tävlanden om att "This is the race of your life!".
8 km hinderbana är jäkligt tufft och för många måste det vara otroligt jobbigt. Ett maraton är dock brutalt på ett annat sätt och är i min mening tuffare att genomföra. Går du in i väggen med över en mil kvar så finns det ingen som puttar dig uppför de sista hindren. Dessa hinder måste du själv ta dig igenom. 
I grunden är det dock oerhört positivt att det finns så många alternativ. Det bjuder in till rörelse och i slutändan får vi hoppas att folkhälsan gynnas av detta. 

Detta var dagens funderingar

Imorgon ska jag fundera på vars jag hittar bästa utsikten. Det här stället vann idag. 

Härifrån är det nära Frankrike men tydligen också till nordnorge. 

Downhillbanan för MTB som även lämpade sig ytterstbra för downhillöpning