För Broloppet blev den löparfest som arrangörerna förberett och trots att det blev hela 80000 löpare som kom till start så flöt allting bra under dagen. Från första startskott klockan 9.00 till det sista klockan 17.30.
Det var bara under någon timme vid elvatiden som det blev lite trångt vid chiputdelningen och långa köer, men sedan flöt det bra fram till starten, cirka 500 meter från tunnelmynningen.
- Det hade pratats om att det skulle vara kallt i tunneln, säger Maartin. Därför hade jag satt på mig en extra tröja men den fick jag stanna och ta av. Inte var det några åtta grader - det var säkert 20 grader därnere.
Den jämna strömmen av löpare värmde helt enkelt upp luften i tunneln - och när inte fläktarna kördes konstant blev värmen kvar.
Efter de inledande fyra kilometerna kom löparna ut på den konstgjorda Pepparholmen. En steril ö av makadam.
- Eftersom man hade synen fästad på bron fyra kilometer bort så tänkte man inte på hur det såg ut där, förklarar Stefan Johansson från Halmstad som sprang tillsammans med Annika Johansson och Peter Jacobsson.
Långsamma uppförsbackar är normalt löpares pina. Här handlade det om fyra kilometer...
- Det var nog tur att vi hade vinden i ryggen, säger Peter.
Den ganska hårda vinden hjälpte nu löparna in i Sverige. Medvind på åtta sekundmeter och 18 grader varmt är optimala förhållanden helt enkelt.
- Göteborgsvarvet var tuffare, säger Per Gustafsson från Kalmar. Men där hade vi publikstöd hela vägen. Nu fanns det ju inget folk förrän vi kom in i land, men då var det tur att de fanns där, för då hade mina ben stumnat till ordentligt.
- Jag hoppas att det här loppet kommer att leva vidare och jag kan springa igen - och träna lite mer, säger Per Gustafsson och dyker ner i en vattentunna som står eftermålgången.