I onsdags var Maria Akraka i Norrtälje för att inviga Rånäs 4 H:s sommaridrottsskola. Sittande på idrottsplatsen berättar hon om sin vånda inför det kanske värsta beslut hon tagit i sitt liv: det att lägga av helt med friidrotten. Hon började 1984, efter att ha sett på TV från OS i Los Angeles. Där väcktes intresset för friidrott. Hon började i Rånäs 4 H, där det blev löpning direkt.
- Jag var 18 år när jag började. Då sprang jag först 400 meter. Men det känns
inte som om det var så länge sedan, säger Maria och tänker på de 16 år som
gått sedan dess.
HöftproblemAnledningen till beslutet att lägga av är att skadorna slagit till
ordentligt. I våras fick hon problem med en höft. Hon har haft ont i bäckenet i stort sett hela maj. Och när hon i förra veckan fick en bristning i vaden, då var måttet rågat.
- Så fort det börjar bli en ljusning så blir man ofelbart slagen till marken
igen. Nu var det droppen. Ett snopet slut, konstaterar hon besviket.
- Det känns vemodigt, det är ett tungt beslut. Jag har varit väldigt ledsen,
men nu känns det bara skönt. Marias stora mål den här säsongen var förstås OS i Sydney som startar i början på september.
- Klart att jag ville avsluta på ett bra sätt. Men tyvärr är det så i friidrott att det blir på det här sättet. Och förr eller senare måste man inse det. Jag har varit i stort sett skadad i två år. Och nu? Jag tränat hårt i stort sett för ingenting, säger Maria.

Noga genomtänkt
Har du tänkt över ditt beslut noga?
- Ja, jag har tänkt noga. Även om jag skulle hinna bli färdigläkt, så måste
jag springa på 2.00,50 innan 18:e juli. Det innebär att jag måste slå mitt
personliga rekord. Och jag har inte kunnat springa för fullt på två månader,
säger hon.
Kvalgränsen till OS är en tuff gräns. 2.00,50 på 800 meter är åtta 100-delar bättre än vad Maria någonsin gjort.Men nu har Maria beslutat sig, och hon verkar orubblig.
Vad ska Du göra istället?
- Jag ska jobba, säger hon efter en stunds tvekan.
- På Twilfit som trainee.

Reklampelare
Hon har jobbat som företagets ansikte utåt under flera års tid.
- Det kan bli en utmaning, det ska bli kul att lägga energin på något nytt,
säger hon.
Vad har du fått ut av friidrotten?
- Jag har fått ut fruktansvärt mycket. Jag har haft kul, förutom de två senaste åren. Jag har ju kunnat leva på löpningen; jag har varit lyckligt lottad, säger Maria.
- Jag har haft det enormt förspänt. Jag har kunnat resa vart jag velat och
när jag velat. Jag har också fått många kontakter.
Sedan i höstas är hon gift med trestegshopparen Tord Henriksson, och paret
har en dotter, Mica, fyra år.

Ett träningspass!
Något speciellt minne från alla åren?
- Idrottsligt sett är det faktiskt ett träningspass, då jag gick under 2.00
med en sekund. Det kändes som en lättnad, för jag gjorde det jag visste att
jag kunde göra. Det var som en bekräftelse.
Kommer du fortsätta att träna?
- Ja, man vill ju inte dega ihop totalt.
Blir det någon fortsättning inom friidrotten?
- I början kommer det nog bara kännas anti. Men sedan, visst; det är fullt
möjligt, säger Maria Akraka.

Artikeln skriven av Christina Öberg-Gunnarsson och är publicerad med tillstånd av Norrtelje Tidning.