Inte så mycket att rapportera från min nuvarande träning utan tänkte så här i OS tider gå tillbaks 20 år i tiden och berätta om mitt OS i Atlanta 1996. Men innan själv OS kommer här vägen dit inklusive träningsdetaljer för tids och kilometernördar :)

Nu som då behövdes det givetvis kvalas in till ett OS och min väg gick först via Houston Marathon i januari OS året-96.
2.15 var nomineringsgränsen, så det var det konkreta målet. Drygt 1 minut bättre än mitt tidigare personbästa. Vinter-träningen hade gått bra, med många fina pass på hemmaplan (i Stockholm och någon vecka i Helsingborg)
För att få en bild hur träningen såg ut kommer här 2015 års två sista veckor:

V 51 1995: Total volym 209 km
Måndag: Morgonjogg (Mj) 13 k lugnt (59’). Kvällspass 5 x 2000m på Bosön på 5.54 i snitt. Vila 2’.
Tisdag: Mj 12 k (55’). Lunchpass cykel/hopprep 20’ + styrka. Kvällsdist 15k (68’).
Onsdag: Mj 10 k (46’). Lunchjogg 8 k + stretch. Kvällspass 10x400 på 65.4 i snitt med vila 200 m jogg på 60". (Segt)
Torsdag: Förmiddag löpband 14 km/60 min. (Tåg till Helsingborg). Kvällsdist 12 km + löpskolning.
Fredag: Mj 12 k/57’. Lunchpass cykel/hopprep 20’ + styrka. Kväll 10x150m lätt backe.
Lördag: Långpass. 30 k i nysnö i Pålsjö skog på 2h 20 min.
Söndag: (Julafton) Mj 12 k i minus 11 grader….Lunchpass 17 k + 3x100m.

V 52 1995: Total volym 202 km
Måndag: Mj 12 k lugnt (56’). Lunchdist 8 k (35’). Kväll 20x200 i ”tältet” (140 m inomhusbana). 30.3 i snitt med snittvila på 38 s där man småjoggade tillbaks till starten.
Tisdag: Mj 14 k (65’). Lunchpass cykel/hopprep 20’ + styrka. Kvällsdist 14k.
Onsdag: Mj 12 k. Lunchjogg 8 k + stretch. Kvällspass 10x100m i spikskor. Aktivera steget.
Torsdag: Mj 11 km. (Resa Sthlm). Sent lunchpass. Löpband 10x320m bandbacke, 17 km/h lutning 8%, vila 40-60” stående. Kvällsdistans 12 km inkl löpskolning.
Fredag: Långpass på band….1km uppvärmning (till bandet) 1 km nedjogg (från bandet). 32 km på 2.03 (3.50 fart)
Lördag: Mj 12 km lugnt + stopp på gymmet för lätta benböj/tåhävningar. Kvällsjogg 7 km (30’)
Söndag: (Nyårsafton) Nyårsloppet vid Stadion. 10 km, 1:a på 31.55

Nyårsdagen 1996 blev den enda vilodagen innan Houston Marathon de sista två månaderna innan loppet, men jag drog ner träningen via 17 till 14 mil veckorna innan loppet. Med mer erfarenhet vet jag att nån mer vilodag säkert gjort det ännu bättre!

– Sista passet på hemmaplan blev min klassiska "inför maran 5000 meters test", där jag springer 5 km rakt av i min högsta ”kontrollerade fart”. Den här testen körde jag denna gång med 8 dagar kvar till loppet och det kändes positivt med 14.34,7 på inomhusbanan på Bosön kan jag utläsa av dagboken. Min dittils bästa ”test-tid”. Inte max, men fort!
- Sen reste jag iväg och var på plats i Houston redan på måndagen innan loppet som skulle avgöras på söndagen. En lång vecka för mig själv, några utflykter, men annars mest hotellrum, lite pluggande och underhållande träning. När jag tittar på tävlingsveckan idag, hade jag helt klart rekommenderat mig att ta det lugnare, vågat vila lite mer. Jag körde dubbelpass varje dag förutom resdagen till USA. Visserligen mest lugna kilometer, men det känns som vissa pass var för att fördriva tiden fram till loppet mer än att dom hade ett träningssyfte.
Framme vid tävlingsdagen och kvalförsöket…

5 km avsnitten och passeringarna syns på bilden, och det började bra. Lite för bra.

Det var runt 15 grader och lite småregn vid starten kl 08.00. Så riktigt bra förhållanden för löpning. Jag hängde med i tätklungans ”svans” fram till 4 km, men sen kände jag att det var snäppet för snabbt och jag lugnade ner mig lite och backade bak till klungan som gick mot 2.14. Dom kom ifatt efter runt 10 km och därifrån hade jag sällskap hela tiden. Det flöt på riktigt bra till 30 km, men sen stumnade framsidorna på låren rejält och jag fick slita tufft mot målet. En befrielse att nå målet och känslorna var blandade. Mest besvikelse trots min bästa tid ditills, 2.15.34, men en dryg halvminut från svenska OS-nomineringstiden. Tiden var dock under internationella kvaltiden på 2.16, och jag vara "bara" 5 minuter efter segraren Tumo Turbo :) från Etiopien.
Jag fick dock positiv feedback efter loppet från förbundet, och indirekt SOK. Tiden var inte kvalificerande rakt av, men den var ett första steg om jag senare under våren kunde visa fler framsteg.
Så det blev att fundera lite när jag kom hem, återhämta mig och dra upp en plan för fortsättningen. Valen var att göra en snabb vårmara i april, eller vänta till Stockholm Marathon som var ett oerhört viktigt lopp för mig både emotionellt och ekonomiskt.

Eftersom Houstonloppet satt i benen så pass länge och jag kände att jag inte riktigt kom igång veckorna efter, föll valet på att göra nästa kvallopp först i Stockholm. Visserligen bara lite drygt 2 månader innan OS, men det var ändå det bästa valet för att ha chans att kvala och med smart upplägg skulle det nog funka även till OS om jag väl kvalade.

Jobbade på med bra träning, och veckorna pulserade mellan 12-22 mil med ett långpass i veckan på 30-37 km.
Hade inga pass som stack ut och känslan var lite småseg på många av passen. Jag var lite orolig att jag inte riktigt hittade rätt igen efter Houston. En 12 mils vecka gjorde ingen skillnad, trots att det var riktigt "lätt träning" för mig. Träningsflytet ville inte infinna sig även om jag hade många bra pass ändå och bra kontinuitet.

– Vid sidan av löpning gjorde jag denna vår mitt ”examensarbete” som var en ”rest” på GIH, läste ”kost och näringslära” på KI, men det funkade mycket bra med löpningen även om jag fick avstå utlandsläger.
En resa under våren blev det dock då jag denna vår gjorde mitt första reseledaruppdrag och på detta uppdrag hade jag ett pass som stack ut:
Boston Marathon, 100 års jubileumslopp:


Fantastik upplevelse att delta där, och kul att vara lite ansvarig för andra resenärer. Intentionen med loppet var att få ett bra långpass och uppleva ett lopp jag hört mycket om och dessutom då jubileumslopp med rekordmånga deltagare. Fick trots reseledarollen stå i elitledet, och efter starten och första 5 km (utförslöpning) på 15.31 var jag oerhört frestad att göra mitt OS kvalförsök, men kände sen efter några kilometer till att jag skulle gå på planen att Boston var ett långpass och det var ett bra beslut…..för trots att jag gick ner i fart till runt 3.30-3.40 minuter per kilometer hade jag riktigt stumma ben och var riktigt trött i Heart Break Hills. Kom i mål på 2.24.55, och ett riktigt bra långpass, men mycket mer sliten i benen än vad jag tänkt. Boston är en tuff bana….men ett fantastiskt lopp.

Tog 4 dagars helvila efter Boston innan träningen mot Stockholm rullade igång igen. Körde terräng-SM på 12 km för klubben 13 dagar efter Boston där jag kom på 18:e plats individuellt. Även om loppet bara var ”träning” var känslan lite för dålig. Så lösningen…. blev en lite break till där jag hängde med ett gäng från KI och tog några sträckor i Solastafetten, studentstafetten mellan Göteborg och Karlstad. Där tyckte jag konstigt nog känslan började bli bra igen och veckan efter körde jag Vännäs Halvmarathon där jag vann på 1.06.50 med mersmak.
Sen fortsatte jag med några lopp som träning mot Stockholm, bland annat 10 km Springtime i Helsingborg där jag hade 30.56 vilket var bra för mig. Så jag närmade mig Stockholm med tillförsikt, och 5000 m testen blev i en klubbmatch där jag vann ett spurtlopp på 15.22 veckan innan Stockholm. Igen bra tid, men testen var ju lite annorlunda eftertsom det var i tävling och en vinst ger ofta en bra känsla...

Nu var det dags att visa att jag skulle få chans i OS, och givetvis försöka vinna loppet. Kände mig riktigt bra igen, men även nervös. Skulle det gå? Utifrån att Stockholm Marathon är lite tuffare hade jag 2.16 att utgå från. Det var kring den tiden jag behövde visa att min utveckling hade tagit mig, och helst en topplacering i loppet.


Full fokus innan start. Fokus på loppet, med OS kval i baktankarna...

Starten gick och jag hittade bra rytm direkt, klungan öppnade i perfekt hög fart. 15.35-31.17 på 5-10 km och halvvägs på 1.06.55. Sen blev löpningen mer avvaktande och farten sjönk, och med tanke på att jag behövde en tid fick jag göra en del jobb längst fram. I efterhand hade jag kanske kunnat ta någon bättre placering i loppet om jag bara sprungit för placering i loppet och inte tiden.


In på upploppet som 4:a i en tight avslutning....pressade allt för att nå under 2.16...
Nådde målet på 2.15.53 mindre än 50 sekunder från segraren….

Skulle det räcka?
4:a? 8 sekunder bättre hade gett en 2:a plats.... 2:a hade varit bättre odds på en OS plats…men det var ju ändå under 2.16 i Sthlm!
– Ja som ni vet gav mig loppet en OS plats. På tisdagen efter Stockholm fick jag samtalet och det var det var inte så svårt att hitta motivationen att köra igång igen….. och hur jag körde igång och själva OS upplevelsen tar jag i nästa blogginlägg.

//Szalkai