"Jag är mycket belåten med mitt lopp, mer nöjd efter årets andraplats än efter segrarna 1999 och i fjol.
Nu lyckades jag för första gången få allt att stämma i ett maratonlopp.
Det var härligt att göra en så bra tid.
Jag var optimistisk inför loppet. Träningen har fungerat bra hela vintern och hela våren och jag har varit helt skadefri. Detta har givit mig både fysisk styrka och ökat självförtroende. Resultaten i tävlingarna före Stockholm Marathon visade att formen var på väg.
Nästan så att man inte tror att det är sant att förberedelserna fungerade så bra inför årets viktigaste svenska löpartävling. Det är mycket som måste stämma om man ska lyckas till hundra procent i ett maratonlopp.
Den här gången fungerade allt bra. Vädret var bra och jag hade finservice med vätskelangning runt hela banan. Dessutom har man alltid ett enormt stöd av publiken i Stockholm. I år tycker jag att det var mer åskådare än under senare år, och jag upplevde att publiken var enormt entusiastisk.
På slutet bars man nästan fram av åskådarna.
Det passade mig bra att motståndet var tufft i år. Ester Kiplagat (från Kenya) är en mycket meriterad löpare. Jag bestämde mig för att försöka hänga med henne i början, och det betydde att öppningstempot blev hårdare än de senaste åren.
Under första varvet låg vi tillsammans. Kiplagat höll ett jämnt tempo och vi låg jämsides för det mesta. Vissa partier var jag uppe och drog, andra partier låg hon först.
Vi hade strax under 1.14 vid 21,1 km (halva loppet).
Efter drygt 25 kilometer ökade hon tempot. Jag kände mig pigg och kunde kanske ha orkat hänga med, men jag tyckte att den fart jag höll passade mig bra så jag fortsatte i samma tempo.
Under sista halvmilen i ett maratonlopp får man ofta slita hårt. Den här gången var jag aldrig riktigt sliten. Det är den absolut bästa avslutning jag haft i en mara.
Jag har inte känt mig så stark tidigare.
Under loppet försöker jag hålla koll på hur fort det går genom att titta
på de klockor som finns var femte kilometer. Det är dock inte alltid så
lätt att räkna ut vilken sluttid man ligger på när man börjar bli trött
i slutet av loppet.
När jag såg min tid vid 35 kilometer trodde jag på 2.37 i sluttid, men
det kändes konstigt eftersom jag tyckte att jag hållit bra tempo. Det var först en kilometer från mål som jag insåg att det skulle bli en tid klart under mitt personbästa 2.33.05. Min tränare Kent Clefberg stod utanför Stadion och skrek att jag skulle ge allt.
Jag var oerhört glad när jag kom in i Stadion.
Dagen efter Stockholm Marathon var jag funktionär vid ungdomstävlingen Stockholm Mini Marathon. Kent sa åt mig att inte springa något den dagen.
Direkt efter Minimaran åkte jag till Åland tillsammans med två andra löpartjejer från min klubb Hässelby. Vi stannar här denna veckan. Det blir mest vila för att kroppen ska få återhämta sig efter maran.
Många löpare är ordentligt slitna efter ett maratonlopp och behöver lång tid innan de kan börja träna igen. Jag är ofta fräsch efter en mara och kan dra igång träningen relativt snabbt.
Den här gången ska jag dock ta det lugnt för att inte riskera skada eller överträning inför VM.
Jag joggar fem kilometer på morgonen och fem kilometer på kvällen. Sedan ökas träningen successivt. Om två veckor bör jag vara igång med normal träning igen."

Marie Söderström-Lundberg