Gamle storlöparen Mats Erixon
Mats Erixon var en av Sveriges bästa långlöpare under åttio och början av nittiotalet. Mats var framförallt framgångsrik internationellt sett på 10000m där han blev fyra på EM i Stuttgart 1986 och 12:a på OS i Los Angeles 1984. Hans bästa tid på 10000m var imponerande 27:56:56.
Mats testade även maratondistansen vid några tillfällen, och gjorde 2:13:29 som snabbast. Hemma i Sverige blev det flera SM-guld och bland annat en dubbelseger i Finnkampen 1985, då han vann både 5000m och 10000m.
Du hade stora framgångar på bana, 5000m och 10000m, men hur såg din maratonkarriär ut?
- Jag debuterade på maran i New York 1984. Det året var det väldigt varmt, så jag var hyfsat nöjd med mina 2:20:38. Det var inte så långt efter segraren. Året efter satte jag mig pers när jag kom på 13:e plats i Chicago på 2:13:29. Jag tror jag rankar det som mitt bästa lopp på maran.
Placeringsmässigt var min 2:a plats i Rotterdam 1987 det bästa. Eftersom jag kombinerade maran med banlöpningen, passade det tyvärr aldrig att satsa på Stockholm Marathon. Jag sprang ett Stockholm, 1993, och hade 2:23, men ärligt talat var det "mot slutet" av elitkarriären.
Var det någon skillnad i träningen för maran jämfört med bana?
- Skillnaden låg i att jag sprang längre långpass, gick från 25km till 30 km en gång per vecka och så sprang jag också en gång per vecka 20-25km.
Inför maratonloppen försökte jag hålla uppe distansen mer per vecka än inför bansäsongen.
Hade du något favorit träningspass under karriären?
- När jag tränade för maraton var det passet som australiensarna körde; 8x400m med jogg 200m emellan. Vi inledde och avslutade med 200 jogg, så totalt blev passet 5000m.Vi brukade ligga på en sluttid på strax under 15 minuter. 400 gick på runt 64 sek, och joggen var på strax under 45 sekunder.
Under min bankarriär gillade jag nog bäst 5x1000m med 2 min vila, när vi låg och tränade i grupp kunde vi snitta på runt 2:40.
Jag antar att du har varit mycket på träningsläger under din aktiva period, vilket ställe var bäst ?
- Algarve i Portugal var mitt favoritställe att träna på, men annars tycker jag att alla de gånger man var med de svenska löparna i Australien/Nya Zeeland tillhör höjdpunkten under min löpartid. Tänk när vi, Pär Wallin, Jonny Kroon, Lars-Erik Nilsson, Jan Hagelbrant med flera låg på Institut of Sport i Canberra och tränade med världsmästaren 1983 Rob de Castella, det kunde inte bli bättre.
Vad gör du nu efter löparkarriären?
- Nu jobbar som teknisk representant på New Balance. Bland annat jobbar jag med aktiviteter i butik och på långlopp. Sen är jag även tränare för 7-8 löpare, dels i Mölndal dels några på "frilans" och så är jag grengruppsledare (långdistans) på förbundet.