Jag tittar på Excel filen Carina skickat mig en gång till. Den innehåller så mycket information! Jag nästa ryser av upphetsning, sådant här går jag igång på. Förutom rutorna som är färglagda utefter hur många varv jag hann per halvtimme på 6-dagarsloppet i Ungern förra året har Carina lagt till anteckningar om hur jag mådde, temperatur, om det var något speciellt som inträffade och så vidare. Arbetet med att bli en bättre löpare börjar just här – i analysen av förra loppet. Frågan är vad jag kan göra bättre till nästa gång för att komma ännu längre.

En mörkgrön ruta betyder att jag sprang riktigt bra – fem varv, ljusare grön är också bra – fyra varv på den halvtimmen. Ljusgul är lite mer tveksam – tre varv; ljusbeige betyder två varv och vit ett varv. Svart betyder att jag inte sprang något varv alls, med stor förmodan låg jag och sov. Det är lätt att räkna ut att jag sov totalt 32 timmar under mitt förra sexdagarslopp, det är massor med tid. Men orsaken till att jag sov var inte att jag behövde sova, utan att jag visste med mig att jag inte klarade värmen som var mitt på dagen, då min kropp inte var van vid värme i början på maj. Ett sätt att komma längre är därför att kapa sovtiden och därmed springa längre. Men hur mycket mindre kan jag sova? Det vet jag inte. Och om det blir lika varmt, behöver jag träna i värme för att klara av den. Jag vet att kroppen vänjer sig vid värme efter cirka två veckors löpning i värme. Frågan är om jag som egenföretagare vill resa bort till ett varmare land för att springa i två veckor mitt i högsäsong i april och därefter över en vecka för att tävla i Ungern. Det blir dyrt. 

Jag kikar vidare på förmiddagarna. Min upplevelse var att det var trögt att springa då och visst, jag har uppenbarligen ett tapp morgon två. I anteckningarna hittar jag att det var då jag mådde illa på grund av värmen. Värmeträning är alltså lösningen på det problemet. Morgon tre är rätt okej, så även morgon fyra. Morgon fem däremot, hade jag sprungit på för hårt under en tid på natten, jag klädde mig för lite, gick energitom, stoppade fötterna i ett isbad och frös sedan som en tok resten av förmiddagen och kunde inte springa. Det misstaget gör jag inte om – inga fartökningar, ta på mer kläder, se till att äta mer på morgonkvisten. Sjätte morgonen var också låg, min vilja sjönk drastiskt när jag insåg att jag var ohotad ledare och skulle vinna loppet och sätta nytt svenskt rekord. Det må vara mig förlåtet. Men, hjärnmässigt ser jag att jag inte kan dra slutsatsen att jag springer dåligt på morgnarna, ändå är min känslomässiga upplevelse det. Och jag vet att det är den känslomässiga som räknas. Alltså behöver jag lura mig att klä mig mer, springa jämnare och äta mer på morgnarna för att få till det.

Min sista slutsats blir också – bli snabbare. Det kan tyckas ologiskt, eftersom jag vet att jag var en av de snabbare löparna på banan under senare delen av loppet och att jag under början av loppet fick begränsa mig för att inte springa för fort och för långt. Men min tanke är att jag vill kunna laborera med sovtiden, och ju snabbare jag är desto mer utrymme har jag att göra det. Det är därför jag har börjat springa intervaller. Förra veckans 5x1000 meter i 5 min fart gick utmärkt, jag höjde inte farten efter inrådan från Martin Taaler, min coach. Den här veckan skulle jag köra 20x2min i 5 min tempo, men det blev inte då det kliar i halsen.

Analysen ger förslag – höj farten, sov mindre, klä dig och ät bättre på morgnarna, träna i värme – och alla de är uppslag som kan hjälpa mig springa längre. Sen är nästa lopp nästa lopp; det kan piskregna flera dagar, jag kan må dåligt, allt kan vara annorlunda – men en sak börjar jag känna mig rätt säker på; ju mer jag tror på det jag gör, desto säkrare är jag på att det går bättre. Och träningen och förberedelserna handlar just om att fostra och bygga den tron. Om åtgärderna sen är korrekta eller inte och vilka som verkligen ger effekt är svårt att säga, och det kanske spelar mindre roll. Men, mer om att bygga tro kommer i en annan blogg!