Jag har precis börjat på en ny mission med en ny uppdragsgivare på jobbet, allting är nytt och spännande, alla trebokstavsförkortningar är nya, lingot är nytt - jargongen är bekant, problemställningarna bekanta och fysiken är universell - men ett visst mått av nyttjobbstress fyller mitt medvetande och jag är mitt i veckan inte ens säker på start. Till slut tar jag mig samman, vi hittar ett AirBNB i rätt landsända och på fredagen efter jobbet drar vi ner till Österlen och checkar in i en rätt utkyld stuga nära Sandhammaren. Frun ska springa 21k, jag är anmäld till 60. Tanken är att köra det som ett upptaktsrace inför Aktivitus 100 om två veckor. Efter nån timmes eldande av vresved och inmundigande av pre-race pasta är vi rimligt varma och kan vrida och vända på våra respektive lopp-setups innan det är dags att krypa till kojs. Stresspackade ett racekit och velar mellan olika lager, till slut bestämmer jag mig för långärmad ylleundertröja med compressport halvlång ärm uppepå - en udda kombo som jag inte använt tillsammans förut med som känns rimlig med 4 grader och sned bitvis hård vind i progosen. I västen packar jag även extratröja och min sköna skaljacka från Salming. 

Energimässigt bygger jag i huvudet en raceplan kring två halvtliterflaskor med sportdryck som jag ska dricka av åtminstone varannan kilometer, sen har jag sex geler med mig och två små nötbars. Gelerna tänker jag att jag petar i mig på 10, 15 25, 35, 45 och 55 km. Barerna tar jag på tredjedelarna av loppet, vid halv- och helmarapassering. Utöver det finns vätskekontroll vid 21 km, en mer utbyggd energi- och dropbagstation vid 32 och en depå vid 50 km. Det gör att jag kan få bra extratillskott även vid 30 och 50 km som är de stora hålen i ovanstående planering. Bara att se till att följa också. Vi äter hur som helst en bra grötfrukost samt klarar av vederbörliga toabesök innan det är dags att rulla till målområdet för nummerlappsuthämtning på lördagmorgonen. Vädret är lite kulet med precis de utlovade fyra graderna och kalla vindar. Kort planeringsstartsträcka och livsstress gör att jag känner mig ganska otaggad inför start, men på bussen mot start börjar suget så smått infinna sig. Jag är bra tränad och ska i första hand se till att få en bra genomkörare. Av bussen och det är snorkallt på kajen. Förstärkningsjackan får stanna på, vi går bort till racehotellet Svea i Simrishamn som välkomnar alla löpare. Kort toabesök till, tittar ut på regnet som kommit från ingenstans. Springa? Nu? jaja... 

Vid startlinjen pratar jag med Helen och Jonas från Sandsjöbackateamet, Helen har tänkt springa på under sju timmar nånstans, jag har inte tänkt så noga men tror nåt liknande, så vi slår följe ut från start. Vi rasslar iväg på cykelbanor längs kajen ut ur Simrishamn men väldigt snart kommer vi ut på stränderna. Med pålandsvinden är de skoningslösa, där finns inga hårda avsnitt nere i vattenlinjen utan bara tungsrpungen mjuk djupsand, vi gör ett försök med stigarna uppe i skogskanten men trasslar snart in oss i snår och får banka oss ut i stranden igen. Andra försöker upprepade gånger springa längre ner mot vågfronten men även de väder tillbaka, det är bara att acceptera att det är ett par kilometer av tuff sandlöpning att tugga i sig innan stigarna börjar. 

Vinden ligger på från öst och vågorna är mäktiga, i inlandsriktningen på vår högra sida ligger oftast lika mäktiga risbuskar eller rasbranter, understundom får vi fasta stigar, understundom bara lös sand. Ibland går det att springa i en packad strandlinje just invid vågorna, ibland kommer passager med små klappersten eller stora grus i vallar att springa på. Man märker tydligt vilka som är vana traillöpare och som hanterar det krångliga underlaget bättre än de lättsprungna - och vice versa. Ganska intressant att observera hur löptempon växlar. Vissa i panik över att löptempot sjunker på lösgrus, sluggar sig fram. Andra tar det med ro. Nära Stenshuvud viker vi in från sanden och upp mot fast mark. Vi stannar vid en bänk för att skaka lite sand ur skorna, här väntar ett snabbt och hårt parti och åtminstone mina bortskämda ömfötter skulle lätt kunna få problem senare om vi bankade på i högt tempo på asfalt med en massa sand som åkte runt och blästrade fotvalv och utrymme mellan tårna. Snabbt stopp, även om mina skosnören ställer till det några sekunder i onödan.

Härifrån visar det sig vara ett antal kilometer på asfalt då man inte fått tillstånd att springa genom Stenshuvud; lite synd då det är ett vackert och tufft område att passera. Undrar samtidigt vad länsstyrelsen i Skåne håller på med, då man verkar ha klara issues med löpare generellt - även Kullamannen har ju sina duster. Vet inte av att man har några liknande problem i resten av landet, kan heller inte förstå vilka skador 300 löpare kan göra som inte 1000 vandrande besökare på en dag (med barnvagnar, fatbikes och gudvetallt) kan åstadkomma i mångdubbelt högre omfattning. Kan såklart inte detaljerna i turerna men på håll ser det ju bara ut som dubbelmoral och tråkig attityd från myndighetshåll, vilket bara leder mindre intresse och mindre respekt för våra reservat på lång sikt. Men nog om det. Löpningen genom äppelgårdarna utanför Stenshuvud är visserligen lätt men bjuder på vackra vyer, och backarna tillbaka ner till Skåneleden är loppets snabbaste. Jag vill hålla igen lite men Helen är pigg och tycker man ska springa på så länge det går lätt, så jag vill inte vara sämre. Hur som helst ett par riktigt rappa kilometrar ner mot hamner i Kivik. 

I hamnen bjuder Buhres fisk på saft och tunnbrödssnittar i två smaker, ägg/matjes och lax/räkor. Båda smakar utmärkt. Jag fyller upp en softflask med saft och drar vidare med minimal stopptid. Jag och Helen delar på oss här och jag trummar på framåt, trots att vi hållit ett högre tempo än jag tänkt på i förväg och trots att inledningen varit ganska tuff känner jag mig ohemult fräsch. Ut från Kivik norrut till Vitemölla på gräs högt över havet, sedan ner till stranden vid Haväng innan vi slutgiltigt lämnar havet för bäckraviner och inlandslöpning. Vi följer Verkeån västerut, inåt uppåt, ömsom vacker lövskog som ännu längtar efter att grönska, ömsom öppna hagmarker i vallar högt över åbrinken. Just som vi närmar oss Brösarp viker banan norrut, vi korsar en gammal järnväg genom att springa genom (!) ett utsökt vackert gammalt ånglok och fortsätter därefter stilenligt på gammal till cykelbana omvandlad banvall. Det är platt och lättsprunget grus i tre-fyra kilometer innan vi åter vänder västerut. Tyvärr går banvallen längs kanten på Ravlunda skjutfält som har något slags slutövning just idag - det är kulspruteknatter och riktigt tunga salvor mest hela tiden när vi springer här så den sköna naturnära löpning det skulle kunna vara kommer lite av sig just idag. Jag väljer att plugga in musik och zona bort lite efter tremilskontrollen som passeras här den med. 

Vid marapasseringen är vi åter inne på stig och det går upp och ned i fältkanter, genom mjuka sjogsmarker och över hagar. Banan varierar sig ständigt men är i det mesta ganska lättlöpt. Det är i princip inga partier med svårlöpt teknisk skogsstig som jag är van vid från till exempel Hallandsleden, Sörmlandsleden eller vandringsstråken kring Göteborg. Det enda tekniska är alla färister och gångbroar över elstängsel kring hagmarkerna, som vi säkert passerar ett hundratal under dagen. Farten är god och jag har hållit energiplanen, fram till runt 45 kilometer känner jag mig i det närmaste ostoppbar. De sista kilometerna in till sista depåstoppet vid Vantalängan, 50 km, går det lite segt och jag får gräva lite. Sedan får jag vingummi och kaffe och en promenadpaus på några minuter innan jag tar mig an de sista åtta kilometerna till mål. Det är fantastiskt vacker lövskogslöning, åter i Verkeåns dalgång. Lite av min kraft börjar rinna ut i marken här me kanske beror det mest på att jag är nära målet och börjar kolla på tider, vilket får mig att börja pressa lite mer. Ser att under 6:30 är möjligt vilket skulle kännas fint. Har dock inte tid att glida utan måste bomba på. 

Tuggar på tungan och försöker hålla lätt tempo uppför, glida bra på stigarna mellan. Räkna ner distansen, i klockan har jag avstånd till mål. 4 km kvar - sista gelen in. Bara köra nu men det går tungt. Ser ändå att jag håller 6-tempo på platten vilket är bra efter sex timmar. Håller i det sista. Blir påhejad av Hustrun som själv gjort ett kalaslopp med ett par kilometer kvar. Sista ärevarvet i ekoparken och så upp för lite trappor och in i mål. Knappa sex mil på sex timmar och tjugofyra minuter. Utpumpad efter att ha hållit tempo på slutet men samtidigt förbluffande fräsch i mål. Riktigt nöjd med ett fint arr och en fin dag i Skåne. Nu är det bara att slipa formen i två veckor så får vi se hur långt jag kommer i det stora varvet kring Göteborg efter påsk. 

Fotocred bild 1,3 och 5: Anne Mari Nedevska.