Lördag den 29e och jag plockar oroligt igenom min cykelpackning, mina simgrejer och lite övernattningsprylar. Cykeln, som jag lånat, är på service hos Sundstorps cykel. Jag är ute i sista minuten och jag kan bara hoppas att Staffan levererar på den nivå han brukar. Det gör han såklart - Allebiken spinner som en katt och efter en snabb justering av sadelhöjd är jag good to go. Bilen parkeras som en transitionszon vid Askimsbadet och sen åker jag buss upp till Hönö och strålar samman med Oscar som ska supporta på simningen. Kort rastlöst laddande, intar lite käk på AirBnBet vi bor på och försöker sedan sova lite, imorgon kl 04:30 drar vi till Vinga.

Vi åker ut med ytterligare en Oscar som är skeppare på GG100 för Hönöbåtarna. Jag iakttar oroligt vind, vågor och siktmärken på kobbarna vi passerar. Vi pratar igenom rutt och hur man ska ligga med båten och hur vi gör med trafiken i farleden. Jag har kollat så det finns en bra lucka mellan Stenas färjor men de stora lastbåtarna behöver hanteras. Farleden innanför Vinga är 2 km bred och det finns gott om utrymme för stora fartyg att passera mig men är också alldeles för brett för att säkert ha koll, även om vi har span på trafiken med hjälp av AIS. Oscar och Oscar sköter det över radio och jag kan tryggt koncentrera mig på att simma.

På Vinga har solen precis klättrat upp över horisonten, det är varmt i luften men blåser en frisk bris från sydväst, inåt riktningen jag ska starta ligger havet blankt men bara för att det är lä bakom Vinga. Längre bort går långa vågor med ganska gammal sjö, toppat med lite nytt skvalp. Jag koncentrerar mig på att vara lång och rak och lugn i vattnet, det är en lång dag som väntar - rutten in till Askimsbadet är 19.5 km lång. Det flyter på bra till en början, jag har en hel hög med halvliterflaskor Umara blandat, samt några gel och lite smågodis. Oscar packar en Icebugpåse inknuten i en tamp och kastar ut till mig var tjugonde minut, då behöver jag inte hänga i båten och krångla för att få energi. Funkar perfekt. Det är klart och lagom svalt vatten i det fria, vind eller vågor stör mig inte. Bara mata på och passera skär efter skär. Var tjugonde minut paus och energi. Sen vidare. Frågar hur det ser ut med trafiken när vi kommer ut mot farleden, får som svar att det är lugnt. 

Jag är helt trygg i att Oscar och Oscar har koll och fokuserar på att komma över så rakt och bra det går. Siktar på tornet på Känsö eller strax höger om och det kommer närmare hela tiden. Första ön efter farleden är Känsö fjärskär och där ställer jag mig upp en stund, gott med mark under fötterna ett par sekunder efter 8000 meter simning på tre timmar. Hit har jag matat på i stadigt tempo om 2:15 per hundra meter. Låg intensitet och lätta drag. Så fort jag kommer in i sundet mellan Vargö och Känsö börjar det dock gå långsammare. Jag ser gräs på botten som ligger slickat utåt, det är tydlig motström. Jag försöker ligga nära strandlinjen för att hitta zoner med svagare ström, först på Känsösidan till vänster, sedan på Vargösidan till höger för att göra det lättare för supporten att mota fritidsbåtarna. 

Biter på och gnager mig in mot Styrsö Tången där jag får klättra iland och käka macka och gå på toa. Torka lite samt bättra på vaselin och manet/solskyddslager. Inga hårda möten med de mjuka brännmonstren men en eller annan tråd drar jag likväl armen i, det är lite manetår i år.  Lite småkall efter runt fyra timmars simning, så jag skakar lite i kroppen i solen i några minuter innan värmen är uppe igen. Bara resten kvar - och nu borde det svåraste vara gjort. Ett par kilometer simning i rännan mellan Styrsö och Ut genom sundet vid Styrsö Brattens markanta klippa och så över fjärden till Askimsviken bara. Men den sydvästliga vinden tilltar allt mer. Det märks inte mellan öarna mer än på att mer vatten vill ut i de smala rännorna. Motströmmen är markant och det går trögt. Nära Styrsö Bratten rundar jag ett märke, stannar upp för att ta nytt sikte framåt vilket är tillräckligt för att jag ska svepas tillbaka förbi märket igen. Jag rundar märket en gång till och ställer mig på botten och går in mot sidan i viken där strömmen är svagare. 

En smal passage kvar sen släpper strömmen äntligen taget om mig och jag når fritt vatten igen. Fritt och utsatt för vind och vågor, och nu har vi 11 m/s från syd. Rakt i sida. Nyväckta skvalpiga vågor och svårt att sikta - men framförallt driver jag av något fantastiskt - högre hastighet på avdrift än simning framåt när jag kollar data efteråt, det går helt enkelt inte att hålla emot. I princip har jag valet att banka på för allt jag är värd österut och komma i land där jag kommer iland, vilket troligen skulle bli något i stil med Fiskebäck. Jag klättrar upp i båten och andas, käkar godis och tänker lite. Jag vill i land i Askim där jag har cykeln. Jag vill ha 19.3 km simmat. Jag har nu gjort 17 km och kommer närmare fastlandet men inte närmare Askim. Oscar skeppare kommer med det självklara förslaget: Vi tar båten uppvinds och släpper dig 3 km ut i Askimsviken, så jag kan simma i undanvind sista biten in. Lite tricksterigt kanske - men hade jag varit tävlingschef på vilket som helst lopp under sådana här förhållanden hade simsträckan ändrats till något mer rimligt. Vilket alltså görs nu.

Hoppar i vattnet ett par km söderut igen. Vinden har tilltagit ytterligare men är nu i min rygg, vågorna som växer allteftersom Askimsfjorden grundar upp är mäktiga och surfvänliga. Så länge jag timar andningen är det bara att trycka på. Ett par sista vätskekontroller så är jag helt nära bryggan. Det är för grunt för supportbåten nu, jag plockar ner mobilen och bilnycklarna i Safer swimmern och säger tack och hej. Oscar går över till en närbelägen båtbrygga för att släppa av Oscar och jag simmar in sista biten och klättrar upp i land, efter 20.2 km simning och 9 timmar och 30 minuter i vattnet. 

Gungar lite under fötterna, sjön har tagit på kroppen inifrån det känns. Energinivåerna är bra och axlar och annat känns lite trötta men inga påtagliga saker. Lite frusen och lite sticks kring handleder och hals från några manettrådar. Något lätt skav i nacken och lite i armvecken men alls inte så mycket som jag hade trott, ser mest ut som nåt slags underliga kyssmärken nu. Imorgon kommer jag märka att något hudlager pressats sönder och skaven utvecklas liksom successivt till mer normala sår, som faktiskt ska bli de mest störande skav jag har att tampas med under både cykel och löp framigenom. Klart intressant. 
Jag joggar upp till bilen som står kvar, och under filten i det nedfällda baksätet ligger cykeln också kvar. Bra där. Byter om lite till hälften och får sedan åka och leta upp Oscar som bokstavligen är strandsatt med min (och sin egen) packning vid en brygga en bit bort. Tar en liten stund innan jag lyckas köra rätt och bena ut allt. Plock på cykeln, för över kvarvarande energi, i med stora flaskor - två i ett bakrack och en nere på ramen, mobil, plånbok och powerbank i ryggfickor. Satellittrackern ska också ner nånstans. Och plastkartor om alla andra navigationsalternativ failar. Och en liten sovfilt/sovpåse till stugorna. Hmm. Börjar vara lite fullt. Hade velat ha regnjacka också men den får inte plats på något vettigt sätt - brukar hur som helst kunna hålla värme ner till 5 plus med compressporttröja, armvärmare och cykeltröja, bara man kan trampa på. Att det ska blir fail på det där allra sista borde jag kunnat förutse, men det gjorde jag nu inte. Det kommer senare att få dramatiska konsekvenser.

Istället rullar jag äntligen iväg på cykeln, till en början rakt in i den hårda sydliga vinden på Säröbanan, sedan inåt landet mot Lindome och Hällingsjö. Det känns fantastiskt att göra lite fart och när jag svänger in mot nordost får jag vinden i ryggen och det rullar på riktigt bra. Vilket behövs - jag har drygt tjugo mil att lägga innan det är dagsvila och jag lämnar inte Askim förrän tio över fyra vilket är ett par timmar senare än jag hade hoppats. Nå, inget att göra åt - jag kommer fram när jag kommer fram, två bakljus och en frontlykta så jag klarar gott och väl att cykla i det halvmörker som inte kommer förrän efter elva på kvällen. 

En halvtimmes paus för kaffe och korv på Källarbacken i Hällingsjö, ett stapelhak på långa cykelpass, väl placerat invid Ubbhultsbackarna, bra öppettider och alltid lite käck dansbandsmusik i högtalarna. Ett andra stopp för burgare och lite energiinköp i Fristad, därefter är det stängt på alla ställen längs vägen och bara att rulla på. Det är riktigt skön böljande och rejält kuperad skogsväg från Bollebygd till Fristad, som högst jobbar jag mig upp till 270 meter över havet och sen fortsätter det så, upp och ned. Efter pausen, på andra sidan Rångedala, har jag två långa partier om 15 plus nästan 20 kilometer fin asfalterad cykelbanvall, klart plattare alltså och bara att rulla på. Det har mojnat lite men vinden fortfarande i ryggen. Genom Tidaholm nära midnatt; de lokala kidsen roar sig med att köra bil runt runt mellan rondellerna, annars är det riktigt dött här. Kanske inte oväntat en söndagnatt. Bara ett par mil kvar, en riktigt skön klättring på väg 195 österut mot Vättern vid Fågelås sedan ner mot och längs med sjön till Hjo. Rullar in vid Hjo camping efter 207 km cyklat vid klockan ett på natten. In i stugan och komma i ordning, all eletronik på laddning. I Fristad handlade jag kalla färdiglagade plättar att ha som kvällsmål och jag hinner lagom få i mig två tredjedelar av paketet och en skvätt vatten innan jag somnar. En lång förstadag på projektet är slut. 

[Alla foton från sim från Oscar Isoz]