Jomen det börjar funka så smått igen efter pilgimmen nu; det tog nästan hela semestern men nu känns det rimligt igen. Helgen bjuder på hemmapyssel, solsken, vind, regn och ett riktigt bra långpass i Falkenberg. Åker ner runt lunch med hustrun, kommer ut i medvinden söderut på Skrea, tänk hur sand och sten och lite vattenstänk kan sparka igång livsandarna på den tröttaste. Växlar med lite fina strandstigar, pratar med kossor, skrämmer livet ur en dam som står och fotar de mäktiga vågor som rullar in mot kusten. 

Nere vid Suseån har jag sprungit dryga milen och svänger inåt landet. Klickat ut lite lovande skogsstigar inåt och uppåt; toppbesök på Smörkullen, 52 meter över havet, fin utsikt mot Grimsholmen och söderut. Får hålla i mig så jag inte blåser bort. Hittar fler fina skogsstigar ner från kullen, växlar med lite asfalt och grus och sedan ett nytt skogsområde. Får mess från frun som är lite längre fram på rundan att det är nybyggt och svårforcerat. Kollar karta och planerar om. Har tur och kommer rätt in på en lite grusstig in i skogen, kommer ikapp hustru och avrundar pass tillsammans längs Ätran och tillbaka till Skrea. Fint! 

Kroppen börjar överlag vara tillbaka på banan igen. Fortfarande kanske lite onödigt seg efter ett 26 km trailpass men nu är det inom felmarginalen, och jag bedömer att det är ok att börja trycka på lite igen. Planerar så smått för stordåd såväl under kommande säsong som redan till helgen, men det får nog bli ett par separata inlägg om detta.