Det finns olika teorier kring hur en löpare tar sig an ett backigt lopp på bästa sätt, men de flesta elitlöpare är tämligen överens om att en jämn pulskurva är att föredra.  För att få en jämnare pulskurva gäller det att ta det lite varligt i uppförsbackarna och att sedan våga använda utförslöpningen för att knappa in den tid som eventuellt gått förlorad i uppförsbacken. Springer man istället snabbt uppför finns det risk att dra på sig en mjölksyraskuld som är svår att göra sig av med vilket leder till att tempot på de flacka partierna påverkas negativt och att de snabba backarna ”kostar” mer än de ger.

Vi frågade Sandra Eriksson, elitlöpare och 2012 års Lidingöloppsvinnare på 30km, hur hennes plan inför Lidingöloppet såg ut.  Sandras specialdistans är 3000 meter hinder, där hon har representerat det finska landslaget i såväl OS som VM och EM, vilket gjorde Lidingöloppet 30km till en spännande och lite ovan utmaning för henne. Bevisligen blev utgången väldigt bra för Sandra så vi bad henne berätta om sin egen strategi inför- och under Lidingöloppet och passade samtidigt på att be henne dela med sig av sina bästa tips till dig som ska ta dig an Lidingöloppets backar nästa helg.

TAKTIK

- Min taktik inför Lidingöloppet 2012 var nog att försöka springa ganska jämnt så att jag skulle orka hela loppet. Jag hade ingen långloppserfarenhet och hade inte hunnit träna specifikt inför Lidingöloppet då jag precis avslutat min bansäsong. Jag minns att jag hade lagt upp en tid jag absolut inte fick springa snabbare än den första milen, men det tempot var så ovant för mig så jag ändå sprang 1,5min under den planerade tiden. Resten handlade om överlevnad.

BACKARNA

- Angående backarna var min plan att se till att uppförsbackarna inte skulle ta för mycket och att nerförsbackarna skulle ge så mycket som möjligt. Så uppför försökte jag att hålla ett jämnt flow och sakta ner farten för att hålla benen relativt fräscha och sen utnyttja nerförsbackarna och bara släppa efter och låta benen köra på utför. 

UNDER LOPPET

- Min plan fokuserade jag inte så mycket på under själva loppet. Efter att ha öppnat för hårt så handlade allt bara om att spara energi resten av loppet och orka ta mig igenom. Det var en helt annan trötthet än jag var van vid och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera den. Men jag kom i mål, på något vis. 

BÄSTA TIPSEN

- Mitt bästa tips är helt klart att träna på att springa kuperat. Inte nödvändigtvis klassisk backträning, utan bara att springa sina distanspass och kanske tröskelpass/fartlek i backig terräng. För så enkelt är det ju att det man vill bli bra på måste man träna på. Sen skulle jag också säga att man inte ska vara rädd för att tappa tempot i tuffa uppförsbackar. Att försöka hålla samma tempo som på platt underlag är väldigt energikrävande och kommer troligen inte att löna sig i slutändan. Det man missar uppför kan man ta ikapp utför. Och angående Lidingöloppet, de tre mest brutala backarna sista milen; Grönstabacken, Abborrbacken och Karins backe är inte att leka med. Det är okej att gå i dem, det går inte ens så mycket snabbare att springa! Och så det viktigaste såklart, ha kul! Det är ju det som är själva grejen.

Tusen tack för dina svar Sandra! Att inte springa inte för fort första milen, att våga ta det lugnt i backarna och att ha riktigt roligt låter som ett bra recept för ett lyckat Lidingölopp.

Nyfiken på att ta del av mer av Sandras klokskap? På onsdag nästa vecka kommer ett spännande personporträtt om just henne i ”Sara Holmgren möter”. Spännande läsning som spänner över allt från den fiska mentaliteten och att bli mer trygg i sig själv till drömmar om fem OS. Missa inte det!