Funderar på att kanske ta en mikrolur i framsätet innan jag drar vidare men plockar först i ordning löpargrejorna, byter cykel mot ryggsäck, ny pannlampa, blandar i ordning flaskor, nya tajts, nya strumpor, nya skor. Sätter mig i framsätet och käkar en bar och dricker lite, blundar, men det är bara obekvämt. Jag tänker att jag joggar igång bort till McDonalds och käkar och kanske sätter mig i ett hörn där och blundar en stund istället. Det är bara några hundra meter bort till det nattöppna hålet i väggen. Där inne är det såklart värsta sjöslaget; alla efterfester i Halmstad konvergerar tydligen här, det är ett jäkla liv, luktar kräks och det tar en evighet att ens få beställa en bit äppelpaj en kaffe och lite glass. Tar mig ändå den tiden då jag misstänker att jag inte kommer att hitta något substantiellt att äta igen innan Falkenberg. Har med 750g Umara och ett par bars som ska räcka i åtminstone tolv timmar har jag tänkt. Förhoppningsvis kan jag käka i Falkenberg och fortsätta mot Varberg, och på andra sidan Falkenberg finns flera småställen där man kan handla.

Jag inser dock snabbt att jag grovt har överskattat min löpförmåga efter så långa cykelpass. Tempot är förbluffande lågt från start och jag har svårt att alls hålla mig springande när det går det minsta uppför eller blir bara lite tekniskt. Jag kortar steget maximalt och faller in i en survivalshuffle-liknande lufslöpning. Börjar längs Prins Bertils stig som är bred och lättlöpt, men lyckas ändå tappa bort den nånstans kring Grötvik. Hör havets brus i mörkret men springer på små knorvliga skogsstigar högt ovan stranden. Letar mig nedåt men hindras av klippstup. Trasslar vidare och kommer ut i Tylösands villaområden, därifrån äntligen ut på stranden. Börjar vara dags att fundera på toalett och påfyllning av vätska. Toalett vid strandparkeringen. Bra. Hm. Låst. Hade inte räknat med att det skulle vara säsongslåst redan men det är det uppenbarligen. Är det så överallt har jag problem, ingen fara just nu dock.

Det blåser och vågorna fräser på min vänstra sida. Jag följer stranden norrut, i centrala delarna in i aleskogen för att komma över den typiska mittbäcken på bro. Så ut på sanden igen. Nära vågorna är sanden hård och lättlöpt, det går långsamt men stadigt framåt. Norra änden, Ringenäs, öppen toalett med vatten. Kan både uträtta lite behov och fylla mina flaskor. Första påsen Umara tömd, blandar hårt med ett par hundra gram per liter. Blir som ett mellanting mellan gel och sportdryck.

Gryning, så nu kan jag släcka lampan. Ringenäs skjutfält har lagt rabarber på stranden norr om tylösand så det blir väg en bit till Vilshärad och så skogsstig i underbart vackra Haverdal. Tätt lövverk kring åarna, jag följer den lokala naturstigen som går ut bakom. De mäktiga sanddynerna och så ut på sanden vid den norra änden av stranden. Igen väg ut på udden norr om stranden och så grusförstärkt skogsstig till Skallkrokens båthamn. Det tuggar på bra, jag har ett fåtal bars att gnaga på, i övrigt sportdrycken.

Norr om Skallkroken riktigt fina grässtigar. Kilometer läggs till kilometer på ängar som mjukt följer stränderna. Sensommarblomster och en eller annan kossa. Närmare Steninge lite mer bruten terräng, känner mig sliten som satan. Mycket promenad. Stigen kommer ut på klappersten och går bland klippor, tycker jag ser ett uthugget ansikte ala Rushmore i berget men högst säkert är det sömnighet. Alla mina tids och distansambitioner har flugit ut genom fönstret. Universum är ultrawarpat, relativistiskt dilaterat men istället för Einsteins längdkontraktion befinner jag mig i ultrametrikens land, en kilometer är som ett ljusår, en minut en oändlighet. Messar lite med MikBlo som bor längs kusten en bit norrut och händelsevis har fått nys om vad jag gör. Jag klagar över att jag är trött och långsam. Han tycker jag ska testa högläge för benen och jag inser att jag egentligen inte stannat sedan toabesöket för ett par tre timmar sedan, bara hasat på i långsam mak. Och även om jag är löjligt trött så har jag nått den där sköna känslan av att bara vara på väg. Vidare vidare. Allt är enkelt, jag och stigen, och kanske nästa vattenpost.

Vid Steninge hamn hade jag information om att det skulle finnas vatten lite söder om hamnen men jag hittar då ingen kran och när jag passerat hela området kapitulerar jag en stund och lägger mig med fötterna högt och blundar. Världen stannar. Lite blod sjunker ner ur benen och när jag reser mig och fortsätter ett par minuter senare går det kanske lite lättare igen. Norr om Steninge hamn blir det mer lättlöpt igen. Blocken och stenarna faller undan till förmån för mer gräs, ängar och hagar. Får och kossor går stillsamt och betar, jag passerar oräkneliga färister, grindar och stängselbroar. Marapassering vid Ugglarp firas med en öppen toalett och påfyllda flaskor. Bra, hade hunnit bli ganska lågt i förråden då det inte fanns vatten b vid Steninge och då allt går såpass långsamt.

Så får jag lite strandlöpning igen, en fin ledmärkt stig invid mäktiga sanddyner. Snart framme vid Suseån, som är en av två signifikanta Hallandsåar som saknar bro väster om E6. Jag har läst att man ska kunna vada via sandrevlar utanför mynningen men det skulle gälla för Fylleån också, och det har jag provat tidigare utan att lyckas. Och även här ser det tveksamt ut. Visserligen finns en stor sandrevel med skarvar på utanför mynningen men strömfåran går innanför och är djup ganska långt ut. Jag vadar ut i en mer än hundra meter stor båge men det blir bara djupare efter den första lilla uppgrundningen. Jag får nog inse att en simtur är effektivare. Går tillbaka in till land och sätter mig och stoppar in all elektronik i dubbla ziplocpåsar tar av mig tröjan och lindar den hårt i regnjackan. Packar ihop och stänger allt. Det är bara 15-20 meter över den kortaste sträckan men vattnet är kallt och jag frustar som en badande älg innan jag kommer över. På med paltorna och kolla påsarna som verkar hållit rimligt tätt. Nu är jag på Veka strand, fortsätter ut på Grimsholmen, en svidande vacker både grön och stenig udde precis söder om Skrea. Får reda på att MikBlo är på väg ut för att möta mig vilket känns bra. Jag hade ju hoppats kunna nå Varberg idag men det är redan efter lunchtid och jag har dryga milen kvar bara till Slrra. Inser att Varberg är övermäktigt. Men en bit bortom Falkenberg ska ju gå.

Möter MikBlo på någon av de hårda kitestränderna söder om Skrea strand och det är både skönt och jobbigt att ha någon med som håller lite tempo. Sista kilometrarna upp mot Skrea är mest sand, lättlöpt och fint. Pratar mat - har ju inte fått i mig nåt med substans sedan nattpajen på McDonalds för fem mil sedan. Bollar några olika alternativ men fastnar för första bästa, lunchrestaurangen på hotell Ocean. Jag köper nån wokrätt och kaffe. Kaffe! Vi kommer överens om att MikBlo sticker i förväg hem till sig. Han bor längs min tänkta rutt någon mil nordväst om Falkenberg. Vi håller kontakt på messenger och jag ska bara säga till om jag vill bli hämtad. Jag tycker det låter bra, jag ska ge det en timme till efter mat för att se om det känns bättre men det är snart dags för mig att avrunda passet - jag behöver sova ordentligt i natt om jag ska orka vara människa imorgon, och på jobbet på måndag. Och när jag lufsar vidare från Ocean är det sen eftermiddag, 55 kilometer är löpta. Jag tänker att det skulle vara kul att komma över 60.

Ner på stranden och sandlöpning förbi Kiltterbadet, genom den lilla skogen i hörnet vid ån. Så över första bron. Har dålig kontakt med min powerbank och mobilen börjar vara låg. Kanske fukt från simturen? Irriterande - MikBlo frågade om jag hade bra med ström till mobilen. Jajamän svarade jag och visade upp powerbanken. Men utan något sätt att få laddningen till mobilen är den ju inte mycket värd. Slinker in på Coop och frågar om de har usb c-sladdar men tji, det har de inte. Jag får ransonera strömmen. Passerar 60k och ser att det är ytterligare en mil hem till MikBlo. 61.5 km, klockan närmar sig halv sex och jag tycker det kan vara nog. Varit vaken i 38 timmar och ute i nästan 30. Bara några få procent batteri kvar. Lägger mig på en gräsmatta och meddelar var jag är och ber ödmjukast om att bli hämtad. Trött och nöjd tar jag av mig skorna och blundar. Ett riktigt bra och lärorikt pass är till ända.