Året 2018 har fram till söndagen inte bjudit på några stora resultat när det gäller manlig svensk maratonlöpning. Men om alla intresserade väntat hela året på en tid under 2.20 så är det inget mot den långa tid som Johan Larsson kämpat och slitit för att få till ett maratonlopp.
– Jag har velat springa maraton i flera år – och var på gång redan för tre år sedan, säger Johan som öppenhjärtigt tidigare i intervjuer berättat om de motgångar som drabbade honom 2015. Berättelser om överträningsymptom som i juni blev akuta med vätskeansamlingar i benen och ansiktet, ömmande muskler och en "fruktansvärd trötthet". Lundalöparen som bara några månader tidigare gjort personbästa 1.05.03 på halvmaran och 29.11.83 gick helt i väggen.

Tre år senare är han efter en lång och lite krokig väg tillbaka i bästa form.
– Jag var redan i januari i bra form för maraton men några veckor innan den tänkta debuten i Sevilla Maraton fick jag ont i ett knä, berättar Johan som visste att han hade kapacitet för att springa maraton riktigt fort – och kanske till och med klara EM-kvalgränsen på 2.17.

– Jag hade hoppats att få springa Valencia Maraton (i början av december) men fick inte plats där, så nu fick det bli Pisa Maraton. Daniel (tränaren Daniel Ekman) och jag hade ordnat så att vi skulle få bästa förutsättningar och åkte redan i fredags från Köpenhamn för att vara i Pisa, men anslutningsflyget var inställt så vi fick övernatta i München och kom inte fram till Pisa förra  halv fem på lördagskvällen, det blev lite stressigt – och dessutom fick inte Daniel langa vätska utan vi fick ställa ut flaskorna vid kontrollerna.

– Jag har kollat många maratonlopp på Youtube som uppladdning och sett att de bästa löparna dricker ofta och det var också min taktik att dricka ordentligt var femte kilometer. Jag tror att det var ett bra och viktigt även om jag vid några vätskekontroller tappade lite tid när jag inte hittade flaskan direkt. Men de där sekunderna som det tog tror jag nog att jag hade igen ändå.

På den sista vätskekontrollen hittade inte Johan sin flaska, men då var loppet redan hans.
Kenyanen Kimeli Kisorio med personbästa på 1.01.59, på halvmaraton, var den siste löparen att bli avhängd av den svenske debutanten. Kisorio väggade sedan fullständigt i motvinden den sista milen in mot mål.
Tider per 5 kilometer fram till 40 km för Johan: 16:07, 15:52, 16:00, 15:59, 15:12, 15:50, 16:38, 16:40. 

– Du kan se på tiderna att jag tappade lite där i motvinden, men jag måste säga att jag trodde att det skulle vara jobbigare att springa maraton:

Nu missade Johan kvalitden till VM med några sekunder, men han har visat  sig själv och landslagsledningen att han är tillbaka.
– Maraton är nog min distans och även om jag ville göra under 2.16 idag så skiter jag i det nu och är bara glad och tacksam. Det blev ju seger – och jag vet att jag har mer i kroppen och formen att springa snabbt även när det är kallt och blåsigt.

Den internationella VM-kvaltiden är satt till 2.16. Med söndagens lopp är helt klart Johan aktuell för en VM-plats i Doha 2019.
– Ja, det hade varit kul att springa VM, avslutar den 35-åriga maratondebutanten.