En läkarundersökning av den skadade högerfoten som tvingade Louise Wiker att bryta maratonloppet vid friidrotts-VM i London i början av augusti visade att en sena på insidan av höger fot var av. Den 28 september opererades senan.
Det blev komplikationer efter operationen; operationssåret var infekterat. Louise fick äta antibiotika, men trots det ville operationssåret ville inte läka igen.
I början av januari öppnade läkaren upp operationssåret och gjorde rent såret inifrån för att få igång läkningen igen och Louise fick byta till tre sorters antibiotika. För att ge foten fullständig vila gipsades den.
Numera hoppar hon omkring på kryckor vilket kan vara besvärligt om man  bor på tredje våningen i ett hus utan hiss.
– Förhoppningsvis har såret läkt ihop så att jag blir av med gipset på fredag, säger Louise.

I höstas körde Louise spinning som alternativ träning, men den senaste tiden har hon inte kunnat träna alls:
– Jag gillar inte den här passiva livsstilen, förklarar hon.
– När det börjar bli dags med lättare träning ska jag sätta ihop ett bra rehab-team.
Det är viktigt att inte stressa. Det får ta den tid de tar.

– Det har varit jätte, jättetufft. Jag är faktiskt lite konfunderad att jag lyckats hålla modet uppe så bra. Jag vet att det går bara man kämpar på. Hoppas att kroppen ska vara med mig, säger Louise samtidigt som hon oroar sig över hur såret läker. 

Vi har alla olika saker som driver och motiverar oss. För mig är det att få tävla (oftast mot mig själv). Det kan ibland innebära att jag är lite hård mot mig själv och andra sidan hade jag aldrig nått dit jag gjort utan min "tävlingsinstinkt". Just nu är mitt mål att se hur jag kan förfina min teknik nedför trappan och på så vis plocka sekunder. Vi får se hur många veckor jag har på mig innan gipset ryker!! #stayingpositive

Ett inlägg delat av Louise Wiker (@lwiker) 21 Jan 2018 kl. 6:53 PST

Louise Wiker har en lång och framgångsrik karriär. 2011 vann hon SM på 10000 meter och personbästa på 5000 meter är 16.25 och 34.21 på 10000 meter. De senaste åren har det dock handlat om satsning på maraton med Anders Szalkai som tränare. 2015 fick Louise chans att springa maraton i VM i Beijing när hon med kort varsel ersatte skadade Isabellah Andersson. En 48:e plats gav  mersmak att satsa mot nästa VM.
2016 satte hon i september personbästa på halvmaran med 1.15.26 och i oktober gjorde hon 2.36.39 i Amsterdam Marathon. Det är den nionde bästa svenska tiden någonsin på maraton. Den enda svenskan som sprungit snabbare under de senaste tio åren är Isabellah Andersson. Ännu viktigare med resultatet i Amsterdam var att hon klarade kvalgränsen till VM även om det dröjde till i slutet av april 2017 innan hon fick klartecken av förbundskapten Karin Torneklint.
VM-loppet i augusti tog dock slut redan efter tolv kilometer. Tvära kurvor och 180-graders vändningar blev för mycket och Louise bröt med smärta i foten. 

Motgångarna har inte knäckt den ambitiösa juristen från Stockholm:
– Jag har jättemycket motivation. Nu vill jag se hur bra jag kan bli, jag vill se hur snabbt jag kan springa.
– Jag vill kunna springa på min maxkapacitet igen, förklarar Louise.