Ironman, Hawai 23 okt 1999

Det tuffaste jag varit med om!
Men en helt fantasktisk upplevelse att ha genomfört Ironman på Hawaii. Sluttiden var 16.34.04.
Simmningen var mycket lätt tycker jag. 27 grader varmt och salt vatten. Man flyter så bra i det. Inga vågor eller strömmar. 1526 deltagare gav sig iväg klockan 07.00 tillsammans med ett tiotal delfiner bland de första simmarna. Dom ville vara med och leka. Det skulle bli en lång dags färd mot mål.
Snabbast i mål var Belgaren Luc van Lierde på 8.17 och snabbaste kvinnan var Lori Bowden från Canada på 9.13.
Jag fortsatte med cykelmomentet efter 1.41 i vattnet. Ett snabbt ombyte och sedan iväg ut på banan. Kändes bra de tre första milen. Första delmålet är vändpunkten vid Hawi som ligger 85 km ut från Kailua - Kona. Efter de tre första milen så var det fysiskt och psykiskt påfrestande. Motvind, motlut och gassande hett i lavalandskapet. Höjdskillnaden upp till vändpunkten var 180 vilket kan tyckas inte så högt men i motvind och värma så tar det en evighet. Ibland var hastigheten nere i 11-15 km/tim. Jag började ge upp om att hålla spärrtiden efter 145 km, det var stenhårt tufft, tänkte att det här går åt helvete, men då vände vinden och det blev genast lättare och jag hade en snittfart på 27 km in till växlingen till löpning.

Själva cykelmomentet gick på 8.25 timmar (snitt på drygt 21 km/tim). Väl framme för växling till löpning tog jag gott om tid på mig för ombyte till löparutrustningen, smorde in fötterna. Därefter intog jag 3 apelsiner, vatten, vatten och vatten samt några kakor.

Sedan bar det iväg. Kände mig väl till mods och visste at jag hade 6,5 timmar på mig att genomföra marathon.

Kl 17 kom jag ut på löparbanan. Först några tuffa backar, sedan upp till Kailua-Kona och sedan ut på Queen K Highway igen ( samma som cyklingen)

Här har man inga kilometermarkeringar, men väl miles-markeringar, vilket blir var 1609 m.Marathon är 26,2 miles. Jag måste göra 4 miles i timen för att klara det hela. Det gick också bra, löptid cirka 6.03 timar.

Löpningen skedde under mörker för min del. Vinden hade avtagit till ca 28 grader varmt och månsken. Västskekontroll varje miles. Mycket bra.
Vatten, Gatorade, gel, banan intogs om vart annat.

Löpningen kändes bra. Det var bara att bita i och köra på kilometer efter kilometer. Väl i mål vid 23.34, var det fortfarande en jublande publik vid målgången. Otroliga uppmuntringar och ovationer.

När man gör en snabb tillbakablick konstaterar jag följande;

- Underskattade nog cykelmomentet. Den raka asfalterade breda vägen som går genom lavafälten ger ingen skugga. Temperaturen ligger på 30-35 grader ibland upp till 40 vid vissa ställen. Och så har vi vinden på olika avsnitt. Den vred och vände på sig hela tiden, vart efter dagen led.

- "Det är under cykelmomentet som Ironmen blir en riktig Ironman", sägs det. Vägen tog musten ur mig ganska mycket. Skulle nog behövt mer träning där.

- Upplanddningen inför loppet med kolhydratladdning (Vitargo) och träning kändes bra, men man kan aldrig ha för lite cykelträning, kan jag konstatera. Jag hade ca 300 mil i benen sedan i maj. Skulle nog behövt det tre-dubbla.

- Tekniskt och mekaniskt hade jag inga problem med någon utrustning på något moment. Ingen punktering. Utrutstningen fungerade väl.

- Inga skador uppträdde under loppet. Ben och knän höll bra. Självklart är man helt stel efter loppet men med massage så blev det bättre.Fick faktiskkt en blåsa under ena foten stor som en enkrona som svider lite. Men annars är jag skadefri.

- Beröm till organisationen som servade under hela dagen och veckan före. Rejält tilltaget med vätskekontroller både på cykel och löpning. På cykelstationerna kunde det vara upp till 100 personer som sevade vid varje station.

- Jag har nog aldrig varit med om en så rigorös kontroll av utrustningen innan loppet. All utrustning skulle besiktigas för att sedan lämnas in både 3, 2 och 1 dag inan tävlingen.

- Kan också konstatera att jag nu nått mitt mål att genomföra en Ironman på Hawaii.

Om jag skulle göra om det?

- Har inte funderat ännu på det men om jag jfr Zurich Ironman med Hawaii så är Zurich "lättare", trots att det är cykling upp till 450 m höjder 3 gånger.

Nu blir det att ta det lite lugnare framöver. Under vintern blir det underhållsträning och mitt mål nästa sommar har jag inte satt upp ännu. Skulle vilja pröva på någon multisporttävling under sommaren. Får se vad som händer

- Men till 2001 i april så planerar jag och min dotter Charlotta samt en till att genomföra Kebnekaise Classic.

Multisportandet där kombinationen av olika tävlingsgrenar läggs tillsammans intresserar mig. Speciellt om dessa är långa.

Hälsningar

Hans Gerremo