Keira D'Amato var en duktig löpare i high school och college. 24 år gammal fick hon problem med en fot och tvingades att lägga ner löparsatsningen. Istället för hård träning och tävling startade hon familj och började jobba inom IT och sedan som mäklare i Virginia, USA. Vid 31 års ålder hade hon opererat foten och suget för mer löpning började komma tillbaka.

Berätta om din comeback, hur kan du efter så många år borta från sporten komma tillbaka och göra 2.19.12?
– Du kommer skratta! Jag hade precis fött barn och ville gå ned i vikt och komma i form. Samtidigt så hade jag utvecklat ett näst intill beroende av "Root beer floats" (läsk med en skopa glass i). Jag ville ha en Root beer float varje dag. Då sa jag till mig själv. För att få dricka en float så måste jag springa 10 miles (ca 16k). Skulle jag då få mina floats så behövde jag alltså springa 70 miles i veckan. Sagt och gjort. Jag hade ingen tanke med löpningen annat än att ta mig mina 10 miles. På denna träning gjorde jag 3.14 i min debutmara, bara sex månader efter att jag hade fött barn. Då väcktes en tanke hos mig, om jag börjar träna lite mer disciplinerat, kan jag då komma under tre timmar? Det gick, och sex månader efter debutmaran gjorde jag 2.48. På den vägen är det.

Fantastiskt! Är detta något som du rekommenderar andra?
– Jag säger inte att mitt sätt är ett sätt som passar alla. Men jag tror att man måste hitta sätt att motivera sig. Det behöver inte vara det hårdaste passet eller en tid, utan snarare en belöning eller något som gör det kul. Jag dricker fortfarande floats, jag gillar milkshakes. Allt som gör att du kommer ut och kör är positivt!

Du gjorde 2.19.12 i Chevron Houston Marathon och slog därmed Deena Kastor's 18 år gamla amerikanska rekord. Hur var känslan?
– Faktiskt inte fantastisk! Jag hade en okej dag men inte mer. Svackor kommer och går under en mara, och här tyckte jag att svackorna kom ganska tidigt. Då gäller det att pusha igenom. Jag sprang till varje vattenstation, och tog alltid vatten. Något jag vet många elitlöpare inte gör men för mig funkar det som en bra distraktion från det jobbiga. Jag började också intala mig själv att om jag gjorde detta den här dagen, så skulle jag aldrig behöva göra det igen. När jag kom in på upploppet och klockan visade 2.18 så kände jag av en sensation jag aldrig upplevt. Det är fortfarande svårt att greppa.

Några nycklar som tagit dig dit du är idag?
– Man behöver givetvis springa många mil. Men, vi har jobbat väldigt mycket med fart. Många mile repeats där vi har kommit ner till 4.40 (minuter per mile = 2.53 min/km) Logiken här är, kan 4.40 kännas bra, då kommer 5.18 (3.17 min/km) kännas riktigt bra. Så även du som är marathonlöpare, skippa inte fartträningen!

Hör hela intervjun med Keira D'Amato i avsnitt 114 av Spring Snyggt - Med Jesus och Manne