1) Stockholm: Mixa testlopp med intervaller
I mars begränsades möjligheterna att hålla tävlingar i dubbla omgångar, ner till högst 50 deltagare. 17 april stoppades alla seniortävlingar i friidrott. Det förlängdes i fredags (15 maj) till att gälla till åtminstone 7 juni. Det har tvingat fram kreativa lösningar på hur man kan testa löpares kapacitet. I brist på tävlingar får man hitta på andra varianter. Och det kan till och med leda till bättre lösningar än de traditionella som kringgärdas av regler för att nå maximal rättvisa.

För hur ofta har du sprungit ett lopp i idealiska förhållanden? Inte bara att vinden och regnet hållit sig borta, pollenhalterna varit extremt låga och temperaturen hållit sig på rätt nivå för att få ut det mesta utav dig. Utan även att du har hållit rätt fart från början och fått hjälp av andra att hålla den hela vägen i mål? För vissa har det aldrig hänt. Farthållare är i regel något som bara de allra snabbaste kan dra nytta av, längst fram i några lopp.

Men under pandemin och tävlingsförbudet har det öppnats möjligheter att anpassa maxinsatser till precis det som den enskilde individen eftersträvar, utan hänsyn till gällande tävlingsregler. Det blir inga officiella rekord, men det konkreta beviset att man kan springa på en viss tid kan vara nog så avgörande för att få självförtroendet att komma ikapp det som kroppen faktiskt kan prestera.

I Stockholm testade vi detta genom att låta mindre grupper springa med en starkare löpare som drog dem jämnt, men med en liten progression mot ett uttalat mål som tränaren trodde att adepterna skulle klara av på 10 000 meter. De snabbare löparna fick dra i 9800 meter och sen direkt slå om till att springa 3000 meter så fort som de kunde. Grupperna hade då chansen att spurta de sista 200 meterna i farthållarnas ”riktiga” tempo samtidigt som farthållarna får ut ett kvalitativt pass.

Inom loppet av tre dagar sprang ett drygt 50-tal löpare med hjälp av 16 olika harar på det sättet. En överväldigande majoritet klarade, eller överträffade, de uppsatta målen. Väldigt få bröt en distans som annars brukar kräva väldigt mycket av tävlingspsyket. En annan variant som prövades, för den som var så snabb att det var svårt att hitta starkare farthållare, var att låta en annan löpare dra några varv i taget. Till exempel två varv (800 meter) i stöten, och stå över det tredje. På det sättet fick intervallöparen ett bra träningspass på 7x 800meter + sista 400 meter i en fart som motsvarade minst hans tempo på 5000 meter. Martin Holm som sprang 10 000 meter rakt av kom in på 31:19, nästan en halv minut under det personliga rekordet.

 – Det fungerade bättre än jag trodde. Jag var rädd att det skulle bli ryckigt, men efter några varv kom han i rätt fart, hittade rytmen och satte det väldigt bra, säger Martin, som inte hade några problem med att det inte var en riktig tävling och är inte säker på om han hade klarat av att springa lika fort då.

 – Det kanske hade gått om det hade varit ett par till som hade varit jämna och vi hade kunnat turas om att dra. Men jag tog ut mig maximalt. Det var lyckat.

2) Umeå: Gissa din tid för att lära känna tempot

I Umeå har idrottsläraren och friidrottstränaren Lars Gunnar Skoog hållit flera testlopp med 10-15 löpare under Corona-krisen. Han använde sig av konceptet att låta deltagarna få gissa sin tid. 

 – I början hade de inte så bra koll, men till nästa lopp var de mycket närmare, berättar LG, som började med tio och femton kilometer. 
 – I tredje loppet var de bara några sekunder ifrån. Då hade Modos fystränare Jocke Bäckström skänkt en Vo2maxtest till den som kom närmast. 
 – Det som jag har märkt är att de har blivit duktigare och duktigare på att känna i vilken form som de är i. De flesta lyckas till och med lite bättre än väntat.

Först försåg LG dem med nummerlappar, men i och med tävlingsförbudet tog han bort det.

 – Men med nummerlappar var de ännu mer skärpta. Det är något som väcker tävlingsinstinkten, tror LG, som i stort bara fått positiva reaktioner, av såväl löpare som omgivningen, och inte minst av media.

– De är så glada på sportredaktionerna över att det äntligen händer något!

Efter att ha varit uppe i så långt som en halvmara den gångna helgen ska LG härnäst hålla ett test på fem flacka kilometer. Sen längtar han efter terränglopp.

 – Häruppe har det inte torkat i spåret ännu, förklarar han innan det är dags att lämna intervjun för att sparka igång ännu ett gäng med gymnasister.

3) Helsingborg & Lund: Stycka gamla lopp och skapa nya rekordbanor

I Helsingborg lät man löparna som inte fick springa det traditionella storloppet Springtime köra på tävlingsbanan under hela den tänkta tävlingshelgen. Under tre tillfällen med totalt fem startgrupper fullföljde nästa 50 personer den millånga sträckan. Normalt hade medlemmarna i arrangerande IS Göta haft minst tre gånger så många egna löpare och runt 2000 deltagare på Springtimes fem och tio kilometer.

 – Vi hade ett lopp på lördagen och två på söndagen. Vår snabbaste löpare, Samuel Russom, hittar inte, så han fick en egen ledarcyklist, skrattar BG Nilensjö, och poängterar hur fort det gick, 29:40!, 

BG tänker på intet vis lägga ner den febrila verksamheten IS Göta, som han leder sen många år tillbaka, utan fortsätter samtidigt som rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten ska hållas.

– Och vi kör 10 000 meter som testlopp på torsdag!

Åtta frustrerade maratonlöpare i Lundaområdet som skulle ha åkt till inställda lopp på kontinenten samlades i en messengergrupp och tänkte att det kan väl inte vara så svårt att ordna ett eget lopp? Utan tidigare erfarenheter av att arrangera spanade man fram sju flacka kilometer mellan Örtofta och Kävlinge. Det blev grunden till Krutmaran.

– Jag hade cyklat sträckan och kände Per Månsson, som är legitimerad förbundsbanmätare. Motkandidat var en befintlig tävlingsbana i Ystad. Men den är på tre kilometer, så då hade vi fått köra 14 varv, berättar Axel Smith, till vardags maratonlöpare i Björnstorps IF.

På några veckor fick han upp en hemsida med en noggrann banbeskrivning, lite historia kring närområdet (”utan att vilja framstå som nationalromantiska!”) och hårda kvalgränser för de maximalt 25 deltagarna, 2:45 för män respektive 3:07 för kvinnor (1:15/1.26 på halvmaran), för att få vara med. 

Svenska Friidrottsförbundet utfärdade förbud mot seniortävlingar så sent som på fredagseftermiddagen, utan att kontakta arrangören. Några av deltagarna hann få reda på det och till slut fick det omvandlas till ett testlopp. Var det värt det?

 – Absolut! Det var väldigt roligt, en jättefin dag, intygar Axel.

15 av 19 fullföljande slog sina personliga rekord och så gott som alla var nöjda med det, menar Axel, trots att de inte får räkna sina tider officiellt. Det bevisas om inte annat av att gruppen bestämde sig för att göra om det hela. I helgen anordnande man en halvmara på samma bana.

 – Om Krutmaran var ett brödrostlopp (det klassiska priset till vinnaren), så var det här en nivå längre ner, ett rostbrödlopp, poängterar Axel. Också ett sätt att få ett formbesked?
 – Vi kommer att köra igen. Det är jag säker på! Och då för flera personer, kanske först till kvarn i stället för att ha kvaltider.
 

4) Uppsala: Finns det inga lopp får man göra sitt eget

Även i Uppsala valde man att mäta upp och starta ett eget lopp när alla befintliga lopp ställdes in. Där var det Mantra Sports IF som sköt iväg en liten grupp halv- och helmaratonlöpare på Annandag Påsk, fyra dagar innan tävlingsförbudet infördes. Här lyckades sex av sju fullföljande maratonlöpare klara av SM-kvalgränsen 2:39 trots att det var en rejält blåsig dag. Det måste vara fullständigt unikt med en sådan utdelning. Men hela loppets utformning, också här på en helt flack varvbana, var just mejslad för att nå det målet och en klunga om tiotalet löpare hjälptes åt inklusive ett par farthållare.

Precis som i Lund är det en grupp ambitiösa långlöpare som sträcker sig över klubbgränserna och även inkluderar orienterare som ligger bakom satsningen.

 – Corona-nedstängningen har för oss lett till att det är lättare att få till gemensamma träningar. Det är ingen som reser iväg på helgerna, inga tävlingar eller jobbresor, menar Andreas McConville, som var med om att hara under Mantra Marathon. 

Och nu är han med och tränar i gruppen inför nästa mara, som uppsaliensarna tänker hålla på samma bana, på det som skulle ha varit Stockholm Marathons dag. Detta trots dråpslaget som kom i fredags att det inte kommer att kunna hållas officiellt.

Så ”förbudstiden” har skapat en nytändning i universitetsstäderna Lund och Uppsala!

5) Göteborg: Belgien bra, men hemma bäst?

Det första som fick stryka på foten när tävlingsförbudet för seniorer inrättades utan varsel den 17 april var Massetjärnloppet över en mil i Mölnlycke, utanför Göteborg. Tävlingen fick bli till ett testlopp där de sex främsta sprang de tio varven under 30 minuter – ett resultat som ytterst få lopp brukar kunna nå i Sverige. Det var frukten av att nästan alla de bästa löparna i Göteborg samlades.
 – Det går att göra högklassiga tävlingar på hemmaplan om alla ställer upp. Det här hoppas jag att man kommer ihåg, att man inte måste åka till Belgien och springa ett F-heat, säger Alexander Nilsson, som var tionde man på 30:50.

Alexander arbetar deltid på Göteborgs Friidrottsförbund där han under vintern varit med och koordinerat de lördagsträningar i Skatås som väldigt många av löparna samlas på, oavsett vilken klubb man tillhör. Massetjärn var kanske det första tydliga exemplet på att de även kan sparra varandra till maxinsatser på testlopp som överträffar ordinarie tävlingar. Och det dessutom i en form som är tämligen oprövad inom löpningen i Sverige, men välkänd inom cykeln och populär även i delar av löpningens Europa. Ett kort varv som springs i många omgångar. Det ger ett högt tryck som kan locka publik (när den väl får välkomnas igen) och förenklar arrangemang.

Alexander har nu ansvaret att genomföra de småskaliga, lokala ungdomstävlingar som Svensk Friidrott propagerar för under samlingsnamnet ”Veckans Grenar”. Första tillfället blir när man hade rustat för att arrangera Stafett-SM (30 maj), som givetvis har blivit uppskjutet.

 – Det blir 600 och 800 meter för 12-18 år. Jag har precis varit på eltidsutbildning, så det ska fungera förhoppningsvis, tror allt-i-allon från den yngre generationen.

 – Jag hoppas på många anmälda, men med utspridda starter så att vi följer alla restriktioner och regler som är uppsatta.

Veckans Grenar fortsätter på nationaldagen i Mölndal och sen ytterligare två gånger på klassiska Slottsskogsvallen, som den här helgen skulle ha stått värd för Göteborgsvarvet.
 – Jag tror att det kommer att uppskattas. Det är viktigt för att ungdomarna ska hålla ångan uppe. Det bör absolut inte vara större risk för spridning än på en vanlig träning.

Det blir en större utmaning att motivera de som inte får tävla tror Alexander.

 – När vi inte får räkna resultaten har de bästa inte varit så intresserade av att göra testlopp på bana. Om förbudet fortsätter kommer vi säkert att köra någon form av test. Vår förhoppning är att säsongen ska dra igång i juni och nationellt i augusti, hälsar Alexander strax innan beskedet publicerades om att förbudet inte upphävs.

6) Örebro: Kompakt grupp håller ångan uppe

 – När beskedet kom att vi inte fick tävla som vanligt gick luften ur mig. Jag brinner för det här, tillstår KFUM Örebros flerfaldigt prisade ledare Mikael Kroon.

 – Vi lägger en grund och ska sen spetsa till det. Det blev en chock i några veckor, men jag är envis och uthållig, och det gäller att hålla glöden vid liv.
Sagt och gjort. Mikael är en eldsjäl som återhämtar sig och är mer drivkraftig än de flesta. Han har hållit i tre testlopp för sin grupp och förbereder fler.

 – Vi är inte så många som ni är i Stockholm, men de har tagit det bra. Man får peppa och peppa och peppa. Det känns som de har tagit det hyggligt. Det är många som har tagit ett kliv framåt i år. Svårast är det för dem som är valet och kvalet om de ska fortsätta plugga eller börja jobba. De tar lite kraft att inte veta vad som väntar i framtiden.
Närke är vanligtvis en av Sveriges mest livaktiga distrikt med en långloppsserie, som har både många tävlingar och ett flitigt deltagande. Hur har det gått för de mindre arrangörerna?

 – De har fått lägga ner rubbet med undantag för några traillopp som har omvandlat till virtuella lopp.

Men Mikael ger inte upp.

 – Vi fortsätter med testloppen medan vi drömmer om att det ska hända något.

Text: Lorenzo Nesi