- Svenska löpare är välkomna hem till mig i Kenya och träna, säger Barnabas Kosgei. Vad svenska löpare behöver är bra förutsättningar för att träna året runt, det finns inte här, men det har vi hemma i Kenya.
28-årige Barnas Kosgei vann Lidingöloppet för andra året i rad. Precis som förra året var det genom en snabb slutmil som Kosgei kunde ta hem segern.
- Nej, vi har inte sådana backar som ni har här på Lidingö, de är verkligen tuffa. Däremot har vi bra terrängbanor och framförallt tränar vi i Eldoret på hög höjd, förklarar Kosgei.
Barnabas Kosgei har sprungit halvmaran på 1.01 och har nu fått smak på längre distanser. I april nästa år planerar han göra maratondebut, men han pratar också redan om att komma tillbaka till Lidingö. Precis som kompisen Jimmi Muindi som sprungit på Lidingö sju gånger, men ännu inte vunnit. Den här gången ledde han in på sista milen men kroknade igen.
Bakom de två kenyanerna tog tanzaniern Egobert Naali fjärde platsen framför marockanen Moustapha Errebah. Hässelbys amerikan Simon Guiterrez blev åtta men priset som bäste svensk gick till Enhörnas Lars Hansen.
- Jag hade ingen koll på de andra svenskarna och gjorde väl inget kanonlopp, tycker Hansen. Men vid Abborrbacken (efter 25 km) var det någon som ropade att jag var bäste svensk. Jag trodde inte riktigt på att de hade koll på alla löparna men tydligen var det så ändå.
Trots bra förutsättningar var resultatnivån inte alls imponerande i årets lopp. "Mr Lidingöloppet" Lasse Dahlstedt konstaterar lite bekymrat att utvecklingen går bakåt:
- För tio år sedan hade vi säkert 300 löpare under två timmar. I år hade vi 122. Vi saknar både toppen och bredden på toppen just nu.
Så nog är det lägge för några svenska löpare att nappa på Barnabas Kosgeis erbjudande om att träna nere i Kenya.
- Ja visst är de välkomna, men huset är inte klart än - och vi har ingen telefon än, säger Barnabas som åker hem om två veckor.