En behaglig temperatur på tio grader som ökade till 15 passade maratonlöparna i Valencia. Men däremot var vinden inte vänlig med kastbyar som trasade mångas förhoppningar. Den supersnabba banan medgav ändå en segerkamp runt 2:05 som vanns av fjolårstvåan, tillika OS-fyran, Lawrence Cherono.

Den svenske mästaren Samuel Tsegay höll länge ett tempo strax under tre minuter per kilometer, men orkade inte stå emot under den sista milen och var knappt två minuter efter i mål. Hans 2:07:08 i dessa förhållanden är nog fullt jämförbart med det 15 sekunder snabbare personliga rekordet satt i våras, också i ett blåsigt lopp i Italien. Hällelöparen som bor i Göteborg är fortfarande inte svensk medborgare och därför kan inte resultatet räkans som svenskt rekord.

David Nilsson låg länge längst bak i en tredjeklunga och passerade halvvägs på 1:04:40, men bröt strax därpå. En förkylning under den sista veckan satte ner krafterna och han kände att de inte skulle räcka till idag. Sarah Lahti höll den utstakade planen om 3:25/km i en väldig stor klunga, men kände av sin höft och valde att avbryta efter drygt två mil.

Det blev i stället Linus Rosdal som blev det svenska utropstecknet. Han sänkte sitt personliga rekord med nästan nio minuter, till 2:13:21 och är nu den nionde snabbaste svensken genom tiderna. Han passerar Mats Erixon i de historiska listorna. Det är med över en minuts marginal också en EM-kvalificerande tid.

– Jag kände att jag hade lite överkapacitet mot (EM-kvalgränsen) 2:14:30. Vi hade 66:40 första halvan, men från 15 kilometer var det bara jag som hängde med pacern. Ett tag var han nere i trefart i medvinden. Men jag tror att de killarna som började klaga kollade för mycket på klockan och ville hålla exakt 3:11 varenda kilometer. Men så kan man inte tänka, konstaterar Linus, som ville anpassa sig till vinden.

– Det var till och med en tränare som cyklade upp till pacern och klagade. Men då sa jag att vi inte ska sakta in nu för vi måste ta höjd för motvinden, berättar Linus, som uppenbarligen sprang så pass kontrollerat att han kunde fortsätta med långa konversationer med gruppens farthållare.

Linus självförtroende har växt stadigt de senaste veckorna och han var ganska säker på att klara av den individuella kvalgräns som är satt till EM. Ett specifikt pass 15 dagar före maran gav den avgörande tryggheten.

– Jag körde 30 x en kilometer på en banvall med ett snitt på 3:08 med en minuts aktiv vila. Jag fick sju kilometer på vilan och 42 på hela passet. Av de tiderna förstod jag att EM-kvalet inte skulle bli något problem. Men sen ska det göras också! Om det slår till vid 35, då rullar sekunderna snabbt.

– När var du säker på att fixa det?

– Det är så svårt med huvudräkning när man springer maraton. Jag fokuserade bara på att springa så snabbt som möjligt. Helt säker var jag bara på den sista kilometern.

– Vinden var märklig, den var så byig. Jag låg bakom bara en kille och det räckte inte för vinden kom från vänster ena sekunden och från höger den andra, så jag hade behövt en jättestor grupp och sprungit längst bak. Men jag måste leta upp honom på facebook och skicka ett tack!

Linus ska nu satsa på att sänka de personliga rekorden ordentligt på kortare distanser, där han har 13:53 (5000m), 29:38 (10km) och 1:05:34 (halvmaraton). Bakom Akelelöparen var det Kristofer Låås som hade en väldigt bra dag och förbättrade det personliga rekordet satt för knappt två månader sen i Stockholm med i det närmaste tre minuter, till 2:16:12.

43 år unga Johanna Salminen, som sprang sina sju första maror alla kring tre och en halv timmar under elva års tid, har nu på de sju följande tagit sig ner till 2:39 och var bästa svenska, tre minuter före Fanny Schulstad som sänkte Närkes distriktsrekord till 2:42:37.

/Lorenzo Nesi