Nervkittlande succé för MineToRun
– Det här går inte att jämföra med något som jag sprungit tidigare, och då har jag sprungit både Tjurrruset och Toughest. Jag har lite tendens till cellskräck och är dessutom mörkrädd, men det har jag jag övervunnit idag.
Midori Kjellin var en av de närmare 2000 löparna som på lördagen sprang MineToRun i gruvgångarna i den nedlagda Dannemora-gruvan mellan Uppsala och Gävle. En helt klart ibland nervkittlande löparupplevelse.
Lopp i tunnlar har vi sett många varianter av de senaste åren. Det har sprungits i vägtunnlar, transporttunnlar och i Epirocs testgruva i Sickla. Men inget lopp har vågat sig ner i en nedlagd gruva där en del schakt är flera hundra år gamla.
På lördagen var det premiär för MineToRun i den nedlagda järngruvan i Dannemora.
– Vi fick frågan från dem som har guideturer i gruvan om att ordna ett lopp och tänkte att det kan vi väl göra som ett engångsevenemang och tänkte att det nog skulle få folk att ta sig till Dannemora men att vi ville testa, berättar David Fridell, marknadschef i arrangören Marathongruppen.
Till slut räknande man in drygt 2100 anmäla – varav 1850 verkligen kom till start – en sådan hög andel fullföljande ser nästan aldrig några arrangörer.
En succé alltså – och av det tänkta engångsloppet MineToRun kanske kommer att få en fortsättning.
– Ja, det blev en sådan fantastisk löpardag, fastän mitt i november, och vi har fått ett sådant positivt gensvar att vi måste överväga om vi ska ordna det här igen, säger David Fridell.
– Ja, mer sådant här, säger Midori Kjellin spontant efter målgången.
Efter den åtta kilometer långa upplevelsen, slippriga gruvgångar och den branta pustar backen upphon med mjölksyra i benen. Avslutningen var ett kraftprov:
– Först var det det en riktigt brant backe som gick i en spiral som kändes som om den aldrig skulle ta slut och sedan spurtade jag ut, men det var ju fortfarande en bit kvar till målet.
Det var riktigt mörkt i tunneln, gruvbelysningen ger ledsken och alla löpare sprang därför med både pannlampa och hjälm.
– Jag skulle aldrig våga springa ner själv i gruvan men med alla andra runtomkring och många funktionärer nere i tunnlarna kändes det tryggt.
Totalt blev det närmare sex kilometers löpning i tunnlarna. Som djupast ner nästa 250 meter Efter många hundra års järnmalmsbrytning är gruvan en labyrint med många mil gruvgångar. För att vara säkra på att alla löparna verkligen kom upp ur gruvan hade varje löpare chip i sina nummerlappar även om det inte var någon tidtagning. Avläsning vid ingång och utgång.
När startskottet gick för den första gruppen tog Snättringe SK:s elitorienterare Simon Hector ledningen och vid ingången till gruvan var resten av fältet redan långt efter.
– Det var lite svårt att se, jag är van vid nattorientering men hade jag vetat hur brant och halrt det var hade jag tagit mina dubbade orienteringsskor, säger Simon Hector
De flesta gick nog i den kilometerlånga stigningen med 150 höjdmeter. (Som en jämförelse: dubbelt så brant och dubbelt så långt som Abborrebacken i Lidingöloppet.)
– Det var verkligen en superlång nedförsbacke och backen upp ur gruvan var riktigt tuff, men verkligen ett riktigt kul lopp som gärna gör igen.
