Jonas har länge tillhörde världseliten i orientering med bland annat VM-guld i sprint men har på senare år sadlat om till att helhjärtat satsa på löpningen. Nu verkar det som att han kommer få representera Sverige även vid nästa Europamästerskap i friidrott, en stor bedrift av en kille som fortfarande vill kalla sig själv för "elitmotionär".

Hur gick träningen inför Hamburg Marathon?
– Isin helhet så har träningen gått väldigt bra, speciellt över vintern. Jag har kunnat grundträna länge utan större uppehåll. Men de sista veckorna inför maran hade jag hoppats få till några mer specifika pass inför maran. Jag har haft lite problem med ett ben som har gjort att jag behövt lägga om träningen något. Men kanske är det så det är med maran, detta var enbart min andra mara och det är möjligt att det är en del orutin som lyser igenom. Som min fru sa, "när du börjar bli nervös över något så börjar du också gnälla". Hon kanske känner mig bättre än vad jag själv gör.

Var det likadant när du satsade på orienteringen?
– Jo men det tycker jag. Det som har varit skönt med löpningen tidigare, och en av anledningarna till att jag enbart kallat mig själv för "elitmotionär", är att det enbart har varit mot mig själv utan några större tidsmål. Denna gången var det ett uttalat tidsmål då jag verkligen ville gå för EM-kvalgränsen (anm. 2.14.30). Det medförde troligtvis en större press som jag inte varit van vid i löparsammanhang tidigare.

Din tid, 2.13.58, är med marginal under kvalgränsen för EM. Nu har du möjlighet att representera landslaget på mästerskapsnivå både i orientering och löpning. Vad betyder det för dig?
– Mig veterligen är det ganska unikt och givetvis något som jag är väldigt stolt över. Att representera landslaget är det finaste som finns. Nu när det också har varit ambitionen över vintern så känns det ännu större.

Berätta om loppet, hur var förutsättningarna för att springa fort?
– På det stora hela väldigt bra, vi visste att det skulle vara lite vind men att vi skulle ha fördelen att få den med oss vid slutet av banan. Vi fick ett bra upplägg med hare upp till 25 kilometer. En hare som visserligen fick dra mycket men det hjälper. Jag sprang med Kristoffer Låås fram till ungefär 30 km då han fick släppa. Vid 31 km så var vi bara två kvar i klungan men då fick vi som tur var vinden med oss.

Många läser det här har kanske adidas Stockholm Marathon som sitt stora löpmål, nu har du sprungit både Stockholm och en snabb mara som den i Hamburg. Hur ska man förhålla sig till lite mer kuperade maraton?
– Man har sina småperioder under en mara. Det gäller att vara så planerad som möjligt och minimera oförutsedda risker. Givetvis påverkar backarna i Stockholm, det är bra att veta var de finns i banprofilen så att man kan planera för dem redan innan. Det är när du möts av något som du inte är beredd på som det kan ställa till det i en mara. Sen är det lättare att hålla farten jämn och gå mer på puls på en platt mara. Men så länge du vet vad du kommer möta så går det att tackla både backar och vind. 

Lyssna på hela intervjun med Jonas Leandersson i avsnitt 125 av Spring Snyggt med Jesus och Manne.