– Jag hade tänkt spring på ungefär 2.20 och hade 1.10 halvvägs. Snart blir det jobbigt, tänkte jag, men det blev det aldrig. ”Femman” mellan 35 och 40 kilometer var min snabbaste och den andra halvan gick på under 1.07.
Kents tid, 2.17.07 är den bästa som någon svensk gjort på tre år. Men trots att debuten skedde vid 33 års ålder (precis som Kjell-Erik Ståhl!) ångrar han sig inte över att ha väntat så länge.
– Nej, jag har tänkt på maran i ett par år, men samtidigt har jag känt att jag har mycket kvar att ge på bana. Och jag tänker fortsätta med det. Jag sprang ett 3000-metrslopp så sent som i helgen och kommer att satsa på SM i sommar.
Kent kombinerar sin egen löpargärning med att jobba halvtid som tränare i Spårvägens friidrottsklubb.
– Jag tycker att det går bra. Jag springer ibland med några av killarna och ibland står jag bredvid och klockar tjejerna.
På onsdagen vann en av Kents adepter, Lisa Wiklund Vår Ruset i Stockholm, så det verkar vara en framgångsrik kombination.
Träningen har flutit på bra. 20 löpmil i veckan har det blivit ungefär de senaste månaderna. Återhämtningen efter första maran gick överraskande väl
– Jag var oerhört lätt i kroppen två veckor efter Sevilla Marathon.
Vilka svenskar kan slåss om SM-medaljerna?
– Alfred (Shemweta), Kosken (Peter Koskenkorva), Siad (Regragui) och så jag, gissar Kent.
Har du någon chans att vinna hela loppet?
– Jag har en plan, men jag kan inte göra nåt åt de andra. Kunde jag påverka deras lopp skulle jag gärna göra det, skrattar Kent