En mil har aldrig varit grönare och skönare
- Wow, vi gjorde det, vi sprang en mil!
Bland de 21048 tjejerna som sprang en mil runt Djurgården var det några som jublade lite extra.
Förvånade över sig själva. Förvånade över att det var så roligt. Förvånade att de orkade springa hela vägen.
- Det var helt enkelt så himla kul och vi är så stolta, säger Christine Duckart som sprang tillsammans med arbetskompisen från Spanska skolan Maria Martín de Hijas.
- Jag trodde aldrig att vi skulle klara det. Jag har aldrig sprungit så långt förut, säger Maria Martín de Hijas.
En mil är långt, 10 kilometer, 10000 meter och nästan lika många steg. För att klara distansen behövs bra förutsättningar.
Och frågan är om inte det 25.e loppet bjöd på de bästa förutsättningarna någonsin.
- Sambaorkestern i slutet var suverän, tyckte Christine Duckart.
- Jag gillade den där tjejen med pianot som spelade någon sorts jazz, säger Maria Martín de Hijas.
- Mina favoriter var coverbandet som körde en Bon Jovi-låt när vi kom, säger Karin Lundström som hittade kompisen Jill Persson vid målgången.
- På jobbet springer vi mest i köket. den träningen verkar ha gett resultat, skojar Jill som arbetar tillsammans med Karin på Solbacka Sport&Konferens utanför Gnesta.
Ute på Djurgården har det nog aldrig varit grönare än under jubileumsloppet. Den regniga augusti har gett en frodande grönska.
- Loppet går ju mest ute i spenaten om man säger så, sade Börje Hjelm, inspektör vid Norrmalmspolisen som hade en lugn dag trots anstormningen av tjejer från hela landet.
Det här var dagen då många tjejer sprang sin bästa mil någonsin. Systrarna Christine och Therese Lager sprang strax över en timme.
- Jättekul och riktigt bra va! jublade systrarna.
Många sprang sin bästa mil på söndagen. Tjejmilens ambassadör, deckarförfattarinnan Mari Jungstedt, var en av dem.
- Tre minuter snabbare än förra året, tre mniuter! sade Mari och hejade sedan på den strida strömmen löpare som sprang in under målbanderollen.
