Efter en lugnare tävlingsvår med fokus på kortare distanser har Hanna Lindholm återvänt till flitigt maratontävlande. En mästerskapssommar med SM, VM och EM inom loppet av drygt två månader har följts av två maror inom två veckor i slutet på oktober. Hon slutade på pallen såväl i polska Poznan som i franska Nice. Helgen mellan dem erövrade Hanna sin första SM-medalj i terränglöpning, några dagar innan hon fyllde 43.

– Hur firade du det?
– Jag hade vilodag! 

–  Var det något som du hade önskat eller var det en överraskningspresent?
– Haha, det var bara slumpen!

Tävlingstakten börjar alltså närma sig fjolåret då Hanna startade i sju maratonlopp och gick i mål på de sex sista, alla mellan 2:29 och 2:35. Årets oktobermaror var frukten av frustrationen av att få hoppa av Lidingöloppet på grund av sjukdom.

– Jag länsade lopp efter at ha missat det. Jag fick napp på flera stycken, men tackade nej till Sofia, som jag hade kunnat vinna, men det gick för tätt inpå.

– Det är både försörjning och bra träning, men ett jäkla meck. I Poznan var det lite slitsamt och dålig luft. Men jag fick se solen tre dagar i Nice! skiner Hanna upp. Men att springa två maror på hemmaplan som David Nilsson gjorde i Uppsala och Stockholm under samma period var aldrig något alternativ.
– Nej, det hade varit för tråkigt! Då hade jag fått springa för mig själv.

Pers är målet
Valencia har en helt annan ställning i Hanna Lindholms satsning. Det är ett lopp som hon faktiskt lättar träningen till.

– Jag siktar på pers. Det är på tiden, slår hon fast. Det är trots allt två och ett halvt år och ett dussin maror sen hon sprang Sevilla på 2.28:59.

– Det finns inga hinder för det. Det var länge sen jag sprang en mara formtoppad. Ja, det var väl i somras. Och länge sen jag sprang en snabb mara. Jag vill springa så jämnt som möjligt. 

Hon har inte ställt in sig på en specifik tid. De sista detaljerna får avläsas först, som till exempel de alltid opålitliga påståendena om vilket tempo de olika farthållarna ska ha.
– Jag har någon tanke om vad jag kan mäkta med. 1.13:30 halvvägs skulle inte vara omöjligt. Jag måste lita på att jag känner hur det ska kännas.

– Hur ska det INTE kännas?
– Hmm, som att man är i ett halvmaratonlopp efter tio kilometer. Och då är det för sent att känna det! Jag måste vara cool, bland annat om det inte funkar med vätskan.

Till sist delar Hann en förnimmelse som hon delar med de allra flesta som ställer sig på startlinjen i ett maratonlopp:
– Jag känner alltid all jag inte har tränat tillräckligt. Men Per (Coach Synnerman), han bara garvar åt det.

Carro van vid Valencia
Även Carolina Wikström utstrålar lugn inför Det Viktiga Loppet. Hon har till och med lärt sig titta på rätt Valencia i väderapparna, något som många missat genom åren i sin iver och blivit skräckslagna över 30 garder i den venezuelanskan staden med samma namn.

– Jo, jag har varit i Venezuela förr, säger hon igenkännande. Men det blir verkligen drömväder i Spanien på söndag, som det ser ut.
– Men hag har tittat på vädret i stort sett sen jag sprang halvmaran i Valencia i oktober. Rädslan har varit at det ska hända igen och det är först nu som det har blivit lägre temperaturer.

Det blev nämligen ett värmelopp som Carolina fick lida sig igenom. Trots det inger Valencia trygghet. Inte bara för att det personliga rekordet 2:26:42 sattes där för två år en, i sin tur två år efter hennes genombrott.

– Jag känner mig trygg med att det är en fantastisk bra bana. Det är skönt att hitta på stan.  Jag vet att det är bra förutsättningar. Det har aldrig varit något klaga på, kommer inte att vara något att skylla på förutom min egen insats.

Carolina slog igenom med en förmåga att glida igenom maror med lätthet, överraska sig själv och alla andra med hur mycket hon kunde öka farten under loppens andra halvor. Juvelen så här långt var OS-loppet ifjol då hon skövlade offer hela vägen från en av de sista platserna i fältet till att sluta som 22:a. Men årets två maror har inte gått lika lätt. Hon tappade rejält både i Rotterdam i våras och VM-loppet i juli, där hon fick uppleva sin första väggning och segnade över mållinjen.

– Det var inte så kul att springa maraton efter 15 km i Rotterdam. Jag har blivit mer och mer ödmjuk inför att jag inte vet hur det kommer att gå. Det är en styrka i sig att jag inte är lika rädd över at det ska dåligt. I takt med några dalar har det blivit en process att acceptera dåliga resultat trots att jag har varit bra i träning. Jag kan hantera det på ett bra sätt och då blir löpningen blivit roligare. Jag kommer att kunna hantera ett nederlag, men inte förtjäna det, sammanfattar hon läget efter en höst som fungerat riktigt bra på träning.
 

Raggar sparring på Insta
– Jag har varit extra noga att ta med mig dit jag får sällskap. Det gör så mycket för upplevelsen, jag får ut mer utav det. Jag kan slänga ut en förfrågan inför viktiga kvalitetspass om sällskap parallellt i Gävle, Uppsala och Stockholm och jag har planerat in ledighet. Nu får jag skörda att jag har jobbat min sista obligatoriska AT-natt, berättar Carro och tackar snälla AT-kollegor som fortsätter slita under de mörkaste timmarna.

De där krokarna har lett till nya bekantskaper samtidigt som träningskompisarna i Gävle betytt väldigt mycket.
– Jag kan lägga ut en story på Insta, och lärt känna nya personer. Jag har fått springa till exempel med David Nilsson och Viktor Smångs. 

I Valencia har hon med sig den tidigare svenske mästaren i maraton Martin Öhman vilket ytterligare ökar tryggheten.
– Med Martin är det lugnt och Gallimany (den bästa spanjorskan) kommer säkert att ha någon med sig, det brukar hon ha. Jag vill inte öppna snabbare än 1:13. Jag vill ge mig en bra känsla i öppningen, menar Carro innan hon lämnar läkarjobbet för att rasta benen. Och huvudet.
– Jag ska hem och överanalysera joggen.

/Lorenzo Nesi

Fakta Valencia Marathon

Söndag 4 december, kl 8.15, 42:a upplagan
- Strömmas på eurosport.com och loppets hemsida: https://www.valenciaciudaddelrunning.com/maraton/maraton/
- Banrekord kvinnor: 2:17:166, Peres Jepchirchir, Kenya, 2020. Det rankas som sjätte snabbaste maratonbanan.
- Höjdskillnad mellan lägsta och högsta punkten: 16.2 meter
- 30 000 anmälda varav 50% från utlandet inkl 424 svenskar. Totalt 6700 kvinnor (rekord).
- Favorit: debutanten Letsenbet Gidey, som har världsrekorden på 5000 meter, 10 000 meter och halvmaraton. Två av dessa satta just i Valencia.

Topprankade svenska klubblöpare (kvinnor)
Carolina Wikström, Upsala IF, 2:26:42, Valencia, 2020 (2022: 2:29:51)
Hanna Lindholm, Högby IF, 2:28:59, 2020 (2:32:08)
Camilla Elofsson, Terrible Tuesdays, 2:35:09, 2022
Annelie Johansson, Hälle,2:38:57, 2015, (2:46:42)
Fanny Schulstad, KFUM Örebro, 2:41:00, 2022
Emilia Siltanen, Studenterna, 2:45:17, 2021 (1:16:42)
Erica Lech, Örebro AIK, 2:46:08, 2022
Åsa Wiklund, Trångsviken, 2:47:22, 2022
Anna Jonsson, Studenterna, 2:49:10, 2019 (1:19:34)
Liduina van Sitteren, Örebro AIK, 2:49:36, 2020 (2:50:07)