"Vi har nu varit här i elva dagar och acklimatiseringen kan anses avklarad, men det tar sin tid och det var inte forrän i förrgår som Marie ansåg sig helt överens med tidsomställningen.
Bemötandet i staden, av befolkning och arrangörer har varit förträfflig. "Vem som helst" på gatan hälsar god morgon och önskar en bra dag. Det verkar inte finnas någon gräns för hur vänligheten mot turister och besökare...för det kan val inte bara vara VM-dressen det beror på?
Träningen har trappats ner och kommer under de två sista dagarna bara att innehålla två mycket korta pass per dag. Det har varit och är en behaglig tillvaro, även om all planering sker utifrån det som komma skall. I och för sig så höll en stortå, Maries egen, att stuka till tillvaron, för att skämta litet. Alltså: Marie stukade i onsdags (1:a augusti) höger stortå, som svullnade upp i yttre leden. Just då och på kvällen var det dystra tongångar. Tån
stoppades i en hink med is, sedan på torsdag morgon fick vårt fina svenska medicinska team verkligen visa framfötterna. Snabb behandling, röntgen och så några pass med alternativ träning. Marie sprang som vanligt igen igår.
- Nu känns det bra, och jag blev direkt lugnare av röntgenbeskedet "att inget var brutet". Tån har egentligen inte stört uppladdningen speciellt mycket. Hur som helst, är det inget att göra åt, säger Marie.
Att vara pa plats med de andra i vårt svenska team känns bara positivt. Ulf Karlsson med stab har fatt till en fin sammanhållning med lagkänsla, och det med en skara verkliga individualister. Det känns toppen och kanske speciellt efter Christians (Olsson) silver i tresteg.

När det gäller maratonbanan så verkar den lurig och svårsprungen. Långa, svaga utförs- och uppförslöpningar, med många 90-graders svängar och så vid 23km en nära två kilometer lång kraftig utförslopning följd vid 28km av en lika lång och kraftig uppförsbacke. Den blev rena skräcken i herrarnas lopp, som överlag hade 'dåliga" tider.
- Efter detta så har jag naturligtvis ännu större respekt for banan, som visar sig vara verkligt tuff. Och det gäller som vanligt att göra sitt eget lopp. Finns krafter kvar på slutet går det säkert att plocka många placeringar, säger Marie.
- Vi får se. Jag lovar varken tider eller placeringar. Jag vet vad jag kan och kommer som vanligt att göra mitt allra bästa för vad dagsform och andra förutsättningar tillåter, säger Marie
Men för våran Anders var det, som ni väl vet, magen som var den värsta motståndaren. Vädret här har i stort varit riktigt varmt, utom någon dag i början då det verkligen hällregnade, blaste storm och åskade. Då började vi undra om Edmonton verkligen var rätt arrangör, men nu känns det bra.