Docenten, fil dr Magnus Lindwall, och hans forskarteam på Institutionen för Kost- och idrottsvetenskap vid Göteborgs Universitet studerar motivation ur olika synvinklar och hur man rent praktiskt ska få folk att röra sig mer, leva länge och väl.
– Fysisk aktivitet var ju naturligt för oss långt bak i tiden, men som det ser ut idag så lever vi i en miljö som gör det ganska enkelt för oss att sitta stilla.
Även om vi vet att det är bra med motion så krävs det motivation för att komma igång.
Att anmäla sig till ett lopp, eller köpa ett gymkort är vanliga och bra sätt även om Magnus Lindwall påpekar att det gäller att sätta upp mål som man klarar av.
Att komma igång är en sak, att fortsätta en annan.

– Forskning visar att hälften, nästan 50 procent, som börjar ett träningsprogram hoppar av inom sex månader.
– Den stora utmaningen är hur kan man bygga en hållbar motivation, säger Magnus Lindwall.
– Det gäller att skaffa sig ett alternativ, en backup-plan när man riskerar att inte kunna hålla igång motivationen.

Det finns olika teorier inom motivationsforskningen. En teori som Magnus Lindwall arbetar efter är Self-Determination Theory (SDT).
– Man är inte så intresserad av hur starkt motiverad man är utan vilken typ av motivation man har, fokus är på kvalitet snarare än kvantitet.

Teorin skiljer på tre typer av motivation:
• amotivation, som innebär att man saknar motivation.
• yttre motivation, för att det ska leda till något annat.
• inre motivation, för att det är så himla trevligt och skönt.

– Dessa tre typer befinner sig på en skala av kontrollerande vs självbestämmande motivation. (Se diagram nedan)
– Det är den självbestämmande motivationen som är den goda motivationen, den hållbara, den som vi vill komma åt. Man tränar för att man själv vill. Det kan vara korpen-träningen med gänget eller när man är ute och springer bara för att det är kul och skönt.

– När man kommer så långt att man fått in värdet ”jag tycker att det är viktigt att träna” och inte för att Socialstyrelsen säger det eller något konstigt forskarrön så har man kommit långt och är självgående.
– I den bästa av världar så tränar vi för att vi tycker att det är så himla skönt. Struntsamma att det behöver leda till något annat, det är så himla trevligt och kul spännande att träna.

Problemet är att vi inte jämt och ständigt upplever att träning är så mysigt och lätt gjort. Det kan krävas väl så mycket motivation för att komma iväg på ett träningspass.

Så hur jobbar man praktiskt med Self Determination Theory?
– En grund i den här teorin är att vi alla inom oss själva har de resurser som vi behöver. Det handlar om att locka fram dem. Lite grann som en trädgårdsmästare, att stärka personens egna resurser och framförallt få personen att känna att man själv har gjort förändringar. ”Jag har tagit de här besluten, inte för att någon annan har sagt till mig det utan för att jag har kommit fram till det här själv (men kanske med hjälp av andra).”
Det gör att man går stärkt ur det här och det är ett mer hållbart beteende.

– Motiverande samtal är en en del som säkert många hört talas om, man pratar inom forskningen mycket om att skapa en autonomifrämjande miljö.
Det gäller att väga orden och sätta uppnåbara mål samtidigt som man undviker ord som ska, bör och måste.
– Lilla dåliga människa, ut och spring! ska givetvis bort, säger Magnus Lindwall.

Ett annat verktyg för att bygga motivation är att göra en beslutsbalans. Lista för- och nackdelar, möjligheter och hinder.
– Vilka fördelar kan jag ha om jag lägger om min kost eller börjar träna. Vilka nackdelar, och hinder ser vi? Hur kan jag komma runt barriärerna och hitta fördelarna.

På vägen till träningens Shangri-la, landet där man bara tränar för att det är kul och så himla skönt, gäller det dock att inte glömma tre grundläggande psykologiska behov:
• Kompetens. Att man i sin träning till exempel känner sig kompetent (jag klarar av det här, jag är effektiv och jag når mina mål).
• Självständighet. Att man känner självständighet, att man känner att ”jag styr mitt liv, har frivillighet och valmöjligheter. Jag väljer det här själv, jag sitter i förarsättet, ingen annan tvingar mig. Jag har valt det”.
• Samhörighet. Om man nu tränar i grupp, det är inte alla som gör det, att man är en del i en större helhet.

Hur långt har du kommit i din träningsmotivation? Var i diagrammet nedan hamnar du? Ju längre till höger, desto större chans att du kommer att fortsätta träna.

Källa: Magnus Lindwall, DN Galan Seminar, augusti 2013.