I början gäller det att ta det lugnt. Utnyttja alla tillfällen till vardagsmotion, så som att ta trapporna eller ta en promenad istället för bussen etc. ”Riktig” träning däremot drar vi igång successivt. Börja med två tillfällen per vecka; snabbare långpromenader, en gymklass, lugn jogg, stavgång eller varför inte dans. Alternativen är oändligt många, och även om du inte träffar rätt direkt måste du fortsätta pröva olika träningsmetoder (titta tillbaka på alternativen som du listade i ”Begrundandestadiet”.)

Berätta hela tiden hur det går för de personer som lovat att stötta dig. På sätt och vis är du ju faktiskt ansvarig inför dem, eftersom de ställer upp på dig. Tänk på det, om du känner att du helst vill hoppa över ett pass men inte har nån egentlig anledning att göra så!

Om du väljer att påta i gymmet, rekommenderar jag varmt att du går med en personlig tränare ett par gånger i början. På så viss får du lära dig rätt teknik från start och du får också hjälp med att sätta ihop ett program som är anpassat för just dig. Det kan tyckas som en onödig utgift, men läkarbesök, följt av sjukgymnast och naprapatbesök brukar i regel bli mycket dyrare…

När du känner dig redo är det dags att öka på träningsdosen till tre gånger i veckan eller mer beroende på hur saker och ting flyter på. Förhoppningsvis har din inställning till träning börjat ändras vid det här laget. Kanske kan det till och med vara så att du nu börjar tänka lite på vad du stoppar i dig och hur mycket sömn du får. Jag hoppas att du ser och verkligen känner det positiva i att vara aktiv.
Har du lyckats hålla ett regelbundet motionerandet i ett halvår är du med råge redo att läsa om ”Aktivitetsstadiet”.