Jack Waitz: Grete gav allt i Stockholm
Grete Waitz var redan världsstjärna när hon 1988 satsade allt på att vinna Stockholm Marathon. Banrekordet på 2.28.34 står sig fortfarande. Jack Waitz, hennes man och coach, minns fortfarande hennes lopp, och kan berätta om dramatiken, om hur nära det var att hon inte kom längre än tio kilometer.
Se videointervjun ovan där Jack Waitz berättar för Anders Szalkai om Gretes lopp i Stockholm. Jack berättar även om den stiftelse som arbetar mot cancer i Gretes minne, om sin nyutkomna bok Marathon - bli en bättre långdistanslöpare. Naturligtvis får vi även ett bra träningsråd.
Norskan Grete Waitz är en av maratonhistoriens viktigaste personer. Hon var med från början när kvinnor fick börja tävla på längre distanser än 1500 meter. 1983 vann hon det första VM i maraton för damer.
Jack Waitz var gift med maratonlegenden Grete och var även tränare under större delen av Grete Waitz karriär. En karriär där hon med sin fantastiska löpning väckte intresset och hjälpte till att få kvinnlig långlöpning respekterad.
Grete var redan hyllad världsstjärna när hon vann Stockholm Marathon 1988. En seger som hon gjorde allt för att ta.
– Hon ville så gärna vinna Stockholm Marathon 1988 efter att ha tvingats bryta 1987, berättar Jack Waitz. Men hon hade ont i knäet och plågade sig genom loppet och kunde sedan på grund av knäskadan delta i OS.
2005 blev Waitz själv diagnostiserad med cancer. 2007 var hon med att grunda stiftelsen Aktiv Mot Kreft som Jack fortfarande arbetar med och som adidas stöttar med överskottet från en klädkollektion för löpare.
När Grete Waitz dog 2011 hedrades hon med en statsbegravning i Norge.
Jack Waitz är fortfarande aktiv som tränare i Oslo-klubben Vidar. Han var själv en god maratonlöpare och har sitt personbästa på 2.36.08 från Stockholm Marathon 1987.
Sina erfarenheter och träningsråd har han samlat i boken Marathon - bli en bättre långdistanslöpare (Pagina).
En bok som har samma anda som gav framgångar för så många på 1980-talet.
– Det är bra att man lär sig att springa och lär sig träningsprinciper, men så väldigt mycket fokus på löpteknik tror jag för de flesta inte är nödvändig, säger Jack Waitz.
– För de flesta motionärer är det viktigaste att man verkligen kommer ut och springer. Självklart ska man rätta till grova fel, men om man ser på det i stort så tror jag att 90 procent av de som motionsspringer bara kan gå ut och springa. Ju mer de springer, desto bättre kommer också tekniken att bli.
I boken finns också en del om Gretes träning, bland annat träningen de sista två veckorna innan hon blev världsmästare i maraton 1983. Men veckorna är endast en lite del i karriären som började med 1500 meter o de olympiska spelen i München 1972. Hon tävlade i 1500 m, men inte kvalificera sig till finalen. I EM 1974 och 1978 vann hon brons på 1500 m respektive 3000 meter. 1976 satte hon världsrekord på 3000 meter. Hon vann VM i terränglöpning fem gånger (1978-1981 och 1983). Lidingöloppets 15 kilometer tolv gånger, New York Marathon nio gånger (1978-1980, 1982-1986 och 1988), London Marathon 1983 och 1986. Hon vann det första maratonloppet i VM i friidrott och tog silver när damerna för första gången fick springa maraton i OS i Los Angeles 1984.